En historia med unken bismak
Foto:
Maurice är en skådespelare som kommit till åren och gör allt för att de sista stunderna i livet inte ska gå honom förbi. När han träffar Jessie, en ung släkting till hans bäste vän, tänds livsgnistan ordentligt. Han blir kär i henne förstås, som vore det helt naturligt att en 80-åring förälskar sig i någon som är ungefär 60 år yngre. Trots Jessies motvilja i början utvecklar de successivt en ömsesidig vänskap. Vid ett tillfälle berättar Maurice för Jessie att han tänkt på henne medan han låg på sjukhus, han tänkte på hennes ben, rumpa, ögon och könsorgan.
De riktigt obehagliga elementen i Maurice personlighet förklaras med att han varit en kvinnokarl hela sitt liv. Hans "kärlek" till Jessie, som han ger namnet Venus, framställs som något vackert, trots att det handlar om rent utnyttjande. Jessie är en osäker lantlolla, utan vänner i London, som tyr sig till Maurice eftersom han är den enda som är vänlig mot henne - just för att han vill åt hennes kropp.
Maurice ansträngningar att få se lite naken hud gestaltas mästerligt av Peter O?Toole, och övriga skådespelare håller också hög kvalitet. Men det förtar inte den unkna bismak som historien lämnar efter sig.
Att en ung kvinnas kropp får en gammal gubbe att bli ovän med sin bästa vän är inte något bevis på kärlek - det är ren och skär tragik.
Så jobbar vi med nyheter