En gammal Amazon med lister och krom
Amazonliv - den sanna berättelsen om ABC 603Arbetets museum
Författaren Staffan Ekegren hittade ett bilvraket när han var ute i skogen för att plocka svamp. Det var guldfärgat och övertäkt av grönska och visade sig vara en Volvo Amazon -66. Han intervjuade bilens arton tidigare ägare och berättar om dem i boken Amazonliv och i en utställning på Arbetets museum. FOTO: REBECCA JOHANSSON
Foto: Fotograf saknas!
Staffan Ekegren hade länge funderat på att låta en bil berätta sin egen livshistoria. Han har sökt rätt på amazonens alla ägare och berättar om hur den blivit såld, stulen, bortglömd och återuppväckt. Den har tjänstgjort som raggarnäste och frihetsmaskin, åkt på bröllopsresa och kört folkrace. Resan går genom bilens nitton ägare, för billiv är egentligen människoliv.
Volvo Amazonen är också skapad med människan som förebild. Formen är svällande, men spänstig och stark. För att vara exakt är förebilden en alldeles speciell kvinna, Sophia Loren, den 23-årige bildesignern Jan E Wilsgaards drömkvinna. Han skriver:
"En bil ska likna en kvinna: smidig, vacker, mjuk. Människor säger om amazonen att huven är rena Venusberget, med två lår intill avkapade. Amazonen behövde inte bli någon skönhet, det räckte om den blev vacker. Men med karaktär som Sophia Loren."
ABC 603 är tillverkad 1966, samma år som The Beatles släppte "Revolver". Då köpte konditorn Ingvar Persson i Tidan, Västergötland, amazonen. Han var en stolt och ömsint ägare som putsade, polerade med vax och tvättade den noggrannt, så att ingen rost fick fäste.
I skick som ny kördes bilen i nordöstlig riktning till Bil & Traktor i Mariestad. Där såldes drömmen om amazonen. På Arbetets museum visas den i en filmmonter, där solen skiner och makalöst leende kvinnor och män spänner fast säkerhetsbältet i den trygga bilen.
En bil är en temperaturmätare av samhället och tidsandan. Genom den uttrycks status, aggressioner, frihetslängtan, oro och revir, påpekar Staffan Ekegren.
En av bilens ägare var tidsstudieman, verksam i det moderna samhällets rationaliseringsiver. Han såg till att fabriksarbetarna följde sitt schema och på så sätt hamnade han i kläm mellan arbetarna och fabriksledningen. I bilen styrde han takten själv, för honom blev den en frihetsmaskin.
I museet finns den magiska maskinen: En mörk amazon (som riktigt luktar Amazon) där man kan sätta sig och se landskapet flyga förbi. Men se upp, det är lätt att bli åksjuk!
För den unge raggaren Håkan som precis tagit körkort blev bilen ett pojkrum och en statussymbol, en väg att imponera på tjejer och kompisar. Men också en plats bortom moderns kontroll, en hångelhörna med en jordgubbsdoftande wonderbaum. Museet har iscensatt den tiden genom en grabbhörna med biltidningar och porrig plysch.
Nästa ägare blev en kvinna - för henne stod bilen för frigörelse. Hon tyckte att kombinationen tjej och amazon var ganska frän. Här passar museet på att ta död på en rad könsfördomar om kvinnor och bilar. Genom att besökaren viker upp smarta solskydd med fördomar kommer sanningen i ljuset.
Den trettonde ägaren köpte den då kärleksröda Amazonen på sensommaren 1981. Den döptes till Amanda och fick frakta omkring sin ägare på bröllopsresa. Backspelen visar hur de två satt i kärleksskimmer fastspända och for längs Trollstigen i Nordnorge, med campinggrejorna i bagaget. Hur många åker på sådan bröllopssemester idag?
Innan jag besökte utställningen såg jag en bil som ett transportmedel mellan olika punkter. Inte mycket mer.
Så fel jag hade.
Det står helt klart att gamla bilar har rika och fascinerande liv - och betydligt fler än kattens nio. Det gäller bara att någon som kan konsten att berätta tar sig an dem - och det kan Staffan Ekegren, som producerat utställningen tillsammans med Arbetets museum.
I takt med att rosten bitit allt hårdare i vår amazon har samhällslivet, tankar och idéer förändrats. Allt skildras med humor och allvar i skiftande formspråk (anatomiplanscher, film, vägmärken mm). Så besök plåtskorven på museet och hör dess historia, den är både faktarik och fängslande.
Utställningen som invigs idag är kvar till 16 november. Sara Schüldt
Från tidningens redaktion har ställts frågan vilken bakgrund uttrycken "att härsa" och "att vara härsig" har. Till att börja med: Vad innebär de?
Jag har frågat flera östgötar, ja även personer i andra trakter, och får ungefär samma svar: en blandning av rastlös iver och beskäftighet, lite obehaglig vimsighet, kanske lite bråkig eller stökig. I de flesta fall vill den tillfrågade illustrera uttrycken med armrörelser härs och tvärs. Härs och tvärs ja, kan det vara ett uppslag? Att få fatt på en heltäckande synonym förefaller svårt. Man kompletterar gärna med yvigt kroppsspråk.
Nu kommer den i mina ögon stora överraskningen: Orden härsa och härsig kan jag inte finna i någon ordbok! Det närmaste jag kommer är adjektivet herrsig i vårt klassiska dialektlexikon som språkforskaren och prosten Johan Ernst Rietz (1815 - 68) utgav under sina sista levnadsår. Hans ordförklaringar lyder: herrsig (äv. härrsig) = oförvägen, obetänksam. Han tar även upp substantivet en herrser = person med ovannämnda egenskaper. Med beteckningen Ög vill han placera de aktuella orden i våra trakter.
Så jobbar vi med nyheter