Elegant och briljant, Bezaly

"Molnen gör du till din vagn, och du far på vindens vingar". Denna vackra mening, hämtad ur psaltarpsalm 104, fick kompositören Victoria Borisova-Ollas sin inspiration ifrån när hon skrev verket Wings of the Wind. Ett verk i fem delar som rör sig genom molnen, ner i vattnet, ställer glädje mot skräck och avslutas med en antik hymn. Och det var detta verk som fick öppna torsdagens konsert med Norrköpings symfoniorkester. Med hjälp av de moderna klangerna och den rytmiska leken i verket, målar dirigenten Uros Lajovic upp en musikalisk tavla med orkestern som faller väl in under den nyare musikaliska epoken, även om verket har många traditionella sidor. Och det var kanske dessa kast mellan konservatism och nytänk som gjorde att framförandet emellanåt fick en liten känsla av osäkerhet. Mer lust- och fartfylld musik blev det dock när kvällens solist, flöjtisten Sharon Bezaly, intog scenen. Med sin guldglimrande flöjt, som för övrigt matchade den guldglänsande klänningen väl, bjöd Bezaly på Mozarts Flöjtkonsert nr 2, där främst den långsamma andra satsen, Adagiot, mest imponerade. Här fick Bezaly möjlighet att bottna ordentligt i uttryck och inlevelse. I sats ett, Allegro aperto och i sats tre, Rondo: Allegretto, var utförandet mer distanserat. Och även om stråksektionens ackompanjemangsfigurer i sats ett och tredje satsens terassdynamik väl balanserar med flöjtens fröjdiga spel, saknades dock lite av det sprudlande och glättiga som verket i övrigt bygger på. Däremot fick stycket en rejäl skjuts i de solistiska nyskrivna flöjtkadenserna där tradition ställdes mot nyare tongångar, friskt skulle man kunna säga. Friskt var det även i Francois Bornes komposition Fantasie brillante, i en orkestrering av Giancarlo Chiaramello, där musikaliska teman ur Bizets Carmen fantasifullt behandlas. Det är ett mycket virtuost stycke som kräver sin solist, och Bezaly genomför det med avslappnad lätthet och elegans och om flöjten kunde smyckas med ädelstenar vore briljanter det självklara valet, Bezaly briljerar verkligen! Om kvällen öppnades med ett lite trevande musikval avslutades den med sin raka motsats i Richard Strauss heroiska symfoniska dikt Don Juan. Ett verk där orkestern var väl sammansvetsad i alla avseenden, inte minst i den fint samlade och breda stråkklangen, och där dirigent Uros fick salen att skälva av passion. Snyggt!

Information till våra läsare

Elegant och briljant, Bezaly