Då menar jag inte det svenska bidraget som är perfekt för den här typen av cirkus, nej, jag menar Frankrikes. Nu är dock inte européerna mogna för den sortens bidrag utan kommer med all säkerhet rösta fram några Johnny Depp-wannabees med stor förkärlek till alkoholstinna pirater.
Värsta glitterkonkurrenten till Perrelli – Ukrainas ”Shady lady” – kan vid en första lyssning verka som ett reellt hot, men man tröttnar snabbt på den låten. Kroatiens svar på 50 Cent – 75 Cent – tillhör däremot en av mina favoriter, en skön låt utan åldersdiskriminering. Albanien, med finalens yngsta deltagare, är en låt som är sååå seg.
Inget att vara rädd för.
Island tävlar med en låt som påminner om E-Type på valium. Inte kul.
Georgien tog sig till final med en blind fredsälskare som visserligen har ett skönt klös i rösten. Men inget mer. Danmarks svar på vår Mums-mums lirar i en helt annan division, men trallvänligt är det. Duracellkaninen Linda Bengtzing har fått en överkvinna med silikonfront i Lettlands bidrag. Hemskt. Turkiets bidrag börjar som en bra Bon Jovi-låt, men refrängen sabbar allt.
Å så Portugal.
Så kan det gå när man skickar en Idol-vinnare. Tur vi inte skickade Marie Picasso.
Sedan kommer vi då till de fem låtar som tagit sig till final utan en enda röst. Tur för Serbien som inte tagit sig till final om det inte varit för att de fick en friplåt som fjolårets vinnare. De andra länderna är likt
FN:s eviga medlemmar, där för att de pyntar mest. Men åtminstone Spaniens fribiljett tycker jag att man ska riva för alltid eftersom de skickat ett bidrag som verkligen suger. Tyskland är bättre på att göra ompastompamusik än pop- och schlagerlåtar. Storbritanniens bidrag är helt okej – ordinär listpop.
Och så är det då Frankrikes låt som är för bra för sitt eget bästa. Med det här startfältet är Hero ett stycke magnifik musik, framförd på ett förstklassikt ESC-sätt av en småländska som visserligen aldrig når upp till Lena Philipssons klass, men som ändå är det bästa vi kunde skicka. Och det fast hon säger sig vara helt oopererad. Vilket är synd, för det kanske skulle hjälpa. Nähe, det var taskigt sagt, men om hon medvetet valt att se ut som en transvestit med fiskläppar så blir man ju lite orolig. Nåja, på finalscenen hör hon i alla fall hemma som en fisk i vattnet.
Själv ska jag i kväll tillsammans med två andra übermodiga kvinnor inför en jättepublik och i glitterutstyrsel från topp till tå framföra Hero med ny text när Nina firar 40. Det blir min hyllning till Charlotte Perrelli och den svenska schlagertraditionen.
Jag lovar att helhjärtat heja på Sverige. Och Norge. Och Kroatien. Och kanske Grekland.