Dunger besöker Norrköping med djupt personliga låtar
Musiken blev Nicolai Dungers väg ur sorgen efter mammans bortgång.Han trevade tillbaka till rötterna, visorna och svenska språket.Till spelningen på Crescendo i morgon tar han med sig ett fång djupt personliga låtar.
Senast var han på Kulturkammaren, Nicolai Dunger. I morgon intar han Crescendo - och lovar så personliga låtar att folk kommer skruva på sig. Foto: Dan Hansson/Scanpix
Foto:
Dessutom har Nicolai Dunger mer Norrköpingskopplingar. Han medverkar nämligen på Eldkvarns kritikerrosade platta "Svart blogg". Men han hade inget särskilt starkt förhållande till Eldkvarn dessförinnan.
- Jag hörde "Pojkar, pojkar, pojkar" på ett fotbollsläger som liten. Jag minns att jag gillade energin. Men annars har jag aldrig varit något Eldkvarnfan.
- Det var Jari Haapalainen som producerade deras skiva. Vi umgås mycket och Plura och de andra kom med på köpet. Det var en trevlig bekantskap.
Nicolai Dunger har samarbetat med flera i den svenska musikeliten. Han beskriver det som ett skönt sätt att fly när han bli uttråkad på sig själv och sin egen musik.
- Det är också en utmaning att göra musik med någon annan, som Fläskkvartetten. Med Eldkvarn var det mest en utmaning att ställa sig i studion när alla i bandet såg på. Det var ovant.
Den senaste egna skivan - "Rösten och herren" - möttes av lovord i pressen. Den har en avskalad ljudbild, förföriskt vacker och luftig.
- Med den här har jag gått tillbaka till någon sorts rötter. Det är vismusik i en gammeldags tradition.
Under arbetet med skivan var han inne i en tung sorgeperiod, låtarna blev en brottningsmatch med svenska språket och texterna beskrivs som "smygreligiösa".
- Jag började landa i en sorg efter att min mamma gått bort. Och livsfrågorna kom naturligt eftersom jag var inne i sådan period.
Är du själv "smygreligiös"?
- Jag går i kyrkan varje söndag, det är skönt att ha en ständig kommunikation med någon som gått bort. Det tycker jag att kyrkan är bra på, annars är jag inte mycket för institutionen kyrkan.
Under turnén med Södergran-skivan kände han en nervositet inför framträdandena på svenska. Nu har tryggheten växt.
- Men fortfarande är det litet nervöst, främst för att det är svårare att få det riktiga flytet på svenska. Jag väntar fortfarande på att det ska komma. Det är någonting med språket som gör att man måste vara väldigt koncentrerad, man kan inte vara släpphänt och nonchalant. Ibland kan det bli litet stolpigt med svenskan, med engelskan kan man leka mer.
- Nu blir det inget mer på svenska. Det var en jobbig tid med svenskan. Och jag förstår människor som tycker att det är en jobbig skiva, kanske litet för mycket navelskåderi. Men vissa artister behöver det. Jag behövde det.
Nästa skiva kommer till hösten, den har växt fram i New York.På den medverkar bland andra organisten Garth Hudson i The Band och trummisen Jim White från Dirty Three.
- Det blir en gospelskiva, väldigt amerikansk.Det var väldigt roligt att spela in den.
Dessutom ägnar sig Dunger åt ett dansprojekt. Han har skrivit musik till en dansföreställning och har kontakt med koreograf och producenter.
- Jag gillar dans jättemycket, men har nästan aldrig gått på dansföreställningar. Men jag minns när jag som yngre såg Mats Eks uppsättningar på tv. Jag blev chockad över hur bra det var.
- Men det är en helt annan värld, jag vet inte hur den fungerar och om vi får bidrag. Så det är dumt att prata om det redan nu.
Okej, vi nöjer oss med att blicka fram till i morgon. Vad kan vi förvänta oss av konserten?
- Den blir väldigt personlig. Många kanske skruvar på sig och tycker att det är för mycket, ha, ha. Men dom som kommer vet nog vad de ger sig in på.
Så jobbar vi med nyheter