Ögonen slås upp och sakta inser jag att allt var just bara en dröm. I tappra försök så försöker jag återfånga drömmen genom att snabbt sluta ögonen och i tafatta tankeförsök återkoppla till den nyss avslutade drömmen. En omöjlighet visar det sig. Det är inte bara att trycka på replay och falla tillbaka i allt detta som vi inte styr över. Ibland möts personer, som omöjligt kunde ha mötts i levande livet, i gemensamma drömmar och gör saker helt självklart, men som i vaket tillstånd inte ens skulle ha en gemensam nämnare i ett ögonblink i historiens vingslag. Spännande!
Drömmar lär ju rensa och "katalogisera" intryck vi får oss till livs. På ett bra sätt antar jag.
När min far dött så drömde min mor att han skaffat sig en ny dam som han med ett leende visade upp i mors drömmar. Svartsjuka var något min mor aldrig upplevt sa hon till mig, men dessa drömmar gjorde henne lite förbannad samtidigt som hon var väl medveten om att det var just en dröm. Jag undrar vad mor rensade och "katalogiserade"...
Min mor som i sin ungdom tog tåget till Frankrike för att vara "piga" i ett franskt hem utan att kunna ett enda ord franska. Född 1918 och boende i Kisatrakten läste hon i Corren om pigjobbet/barnflicka. Hon fick jobbet och reste ut i den stora världen.
Väl på plats så utbryter Andra världskriget och hon befinner sig mitt i händelsernas centrum vad gäller SS, Hitler och judeutrotning m.m.
Livet balanserar på en skör slak lina och vägen hem till Kisa känns lång...
Nu börjar nya intryck pocka på uppmärksamhet, som somliga andra säger sig förneka. Liklassen genom gatorna i Vichy. Människor staplade på varandra som vore dom lass liknande timmerbröten. Ute på fälten var massgravarna redan grävda. Efter "begravningarna" så planterades kålrötter ovanpå och dom växte och blev enorma enligt mor. Om hon åt några av kålrötterna det vet jag inte...
Däremot så cyklade dom nattetid till en bonde som sålde ostar. Med fara för sina liv trampade dom på mörka vägar och blev beskjutna av fiendeeld. Väl hemma med varsin krämig ost på pakethållaren så åts osten med god aptit. Mor tyckte att det var "några bitar" i osten och synade den lite närmare. Maskar, stora som ett lillfinger, kalasade inifrån på samma ost.
- Ät, dom smakar ost dom också, sa hennes kamrater...
Mycket finns att berätta om mors eskapader under detta rasande krig. Hemresan skedde med lite förfalskade papper och en egenhändigt gjord "judestjärna" att fästa på kappan.
I kupén satt en tysk soldat som tog fram en stor smörgås med stekta ägg och korv på. Mor tittade åt ett annat håll och svalde snålvattnet. Soldaten ser på mor och bryter av halva macken och ger henne den i smyg. En himmelsk gåva åts under kappan för att inte utsätta soldaten för ordervägran över att ha "matat en jude".
Väl hemma i Östergötland så går mor en dag på logdans och där finns en inkallad stockholmare som bjuder upp. Far och mor möts. En man som sedan tar sig en ny dam i drömmarnas rike...