Det stinker på krogen
Åsa Hanell
Foto: Fotograf saknas!
Fast det första som slår en när man kliver ner i källarkrogen är att det är alldeles ljust. Ingen dimma så långt ögat når. Minsta lilla plit i ansiktet lyser som en norrlandssol i slutet av juni. Som party mitt på dan - inte så himla sexigt faktiskt. Så jag fäller ner solglasögonen så att det rätta mörkret infinner sig och tänker att det här ska nog gå bra. Det är då jag känner stanken... helt plötsligt så framstår stinkande cigaretter som euforiska doftsensationer, fy fan vad det stinker skit på krogen nu för tiden. Fisar, fylla och kräkfyllda rapar. Jag lägger så diskret jag kan min ena handled i närheten av min näsa och låtsas att hela krogen doftar Chanel No 5.
Där står jag alltså i baren med solglasögon och snortar mig själv på handleden. Oh no. Sveper tequilan och flyr upp urunderjorden ut i den svenska sommarnatten fyller lungorna med doft av skolavslutningar, syrener och nikotin.
I ren trots sitter människor på uteserveringen under gasolvärmare och under filtar. Inte ens alkoholen förmår tina upp bottenfrusna själar. Regnet öser ner och kvicksilvret orkar nästan upp till tretton grader. Molnen hänger som gammal råggröt över vintertrötta människor och längtan efter sol och värme växer till ångest som ska stillas med firandet av en egen nationaldag. Ja, ja det blir nog bra det med bara jag kommer på vad det är jag ska fira. Inte hjälper det att jag frågar andra för de vet inte heller vad de ska fira.
Vid fyrasnåret vandrar jag barfota hem på dansömma fotsulor om några timmar väntar stor sextioårsmiddag många mil härifrån. Känner mig så ordentlig om än lite avundsjuk på hon som går tillbaks och dricker champagne efter stängningsdags...
I Budapests jazzbar får man fortfarande röka och de frozen margariterna är salta och iskalla - musikerna spelar summertime and the living is easy så man får ståpäls och Janis Joplin bodde aldrig i Sverige.
Så jobbar vi med nyheter