Eller kanske inte riktigt tappat sugen, men blivit mer kräsen. En bakfull söndag måste vara resultatet av en riktigt fantastisk lördagsnatt, annars får det helt enkelt vara.
Att gå ut bara för att ta en ett par öl och dansa halvhjärtat till musik som man inte riktigt gillar på ett ställe vars främsta kvalité är att majoriteten av besökarna är fruktansvärt desperata efter någon att gå hem med är inte min idé om en kul kväll. Inte längre, i alla fall.
Från att ha haft ett snitt på två eller tre utekvällar per vecka så kommer jag idag nog inte ens upp i den siffran under en månad om jag räknar efter. Det kan vara en kombination av lathet och höga krav som kan vara den bakomliggande orsaken.
Jag behöver musik som gör att jag inte kan stå still för att riktigt njuta. Det räcker inte med sånt som går att dansa till. Då springer jag istället till baren för att göra mig själv så pass dyngrak att jag förlorar allt omdöme och dansar till vilken skit som helst.
Tyvärr brukar de där ölen också resultera i en tom plånbok och ett evigt köande för att tömma blåsan på damtoaletten. Ibland önskar man att vuxenblöja kunde bli mer accepterat i dagens samhälle.
En annan grej är att jag också vill känna mig övernaturligt snygg om jag ska ut och festa, och för det krävs en hel del energi som mitt lata arsle oftast inte pallar med. Till vardags kan min uppenbarelse vara relativt tråkig och grå, men när partyprinsessan inom mig släpps fram förvandlas jag till en tragisk komplimangs-junkie i ett par svarta klackar.
Som tur är så dyker det sporadiskt upp en och annan svartklubbsnatt i stan. Då passar jag på att ta tillfället i akt. Jag orkar klä upp mig och jag orkar ibland även dansa tills stället stänger klockan sex på morgonen.
Men nu undrar jag om det inte är dags att omvärdera? Det verkar ju onekligen hända mer om kvällarna än jag förut hade en aning om.
Det måste ju finnas ett par guldkorn i Norrköpings nattliv som passar mig. Jag ska faktiskt ge det en chans och ta mig ut för att nosa lite här och där tills jag hittar något ställe som kan rädda mig från att prutta fast i soffan framför Skavlan för evigt.