Den sanna historien om ATP- juvelen
JUVELEN I KRONANSocialdemokratin och den allmänna pensionenUrban LundbergHjalmarson & Högberg
Juvelen i kronan syftar på ATP, det främsta smycket i socialdemokratins oöverträffade välfärdsbygge.
Övriga välfärdsreformer kunde drivas igenom delvis med stöd av andra partier (utom högern/moderaterna förstås), men ATP-systemet var specifikt socialdemokratiskt, tillkommet i öppen konflikt med näringslivet och unikt i världen.
Riksdagsbeslutet den 14 maj 1959 var dramatiskt. Ställningen i andra kammaren var 115-115. Lotten skulle få avgöra. Då lade en folkpartistisk arbetare ner sin röst och ATP gick igenom med en rösts övervikt.
Sen stabiliserades ATP-systemet under en tjugoårsperiod, men i början av 1980-talet politiserades det åter. Den borgerliga regeringen satte igång med sociala besparingar, det som sedan också skulle bli socialdemokratisk politik. ATP skulle så småningom avskaffas, eller som det hette "reformeras".
I sin avhandling beskriver Urban Lundberg hela processen med akademisk noggrannhet under rubrikerna Vägen till 1990-talets pensionsreform, Den nya allmänna pensionen och Från borgerligt förslag till socialdemokratisk politik. Med omfattande notapparat men utan personregister. Man måste alltså lusläsa trehundra sidor för att hitta de ansvariga. Anna Hedborg och Ingela Thalén nämns som pådrivande i förstörelsearbetet, men var finns Ingvar Carlsson och Göran Persson?
De kallas genomgående för "partiledningen". Det förstår man när man bläddrar tillbaka till förordet, där författaren berättar att han haft sitt arbetsrum i den socialdemokratiska riksdagsgruppens kansli och tackar Ingvar Carlsson "för all uppmuntran genom åren".
Ingvar Carlssons glädje har förmodligen grumlats om han orkat igenom hela boken. Mot slutet visar Lundberg hur "partiledningen" övertagit Näringslivets ambitioner, struntat i rådslag och remisser, slutat ta hänsyn till medlemmarnas vilja och slutat måna om deras välfärd på ålderns höst.
Genom att förändra pensionssystemet förändrade socialdemokratin sig själv, säger Urban Lundberg. Partiet förlorade sin politiska originalitet och förvandlades till ett liberalt parti bland andra.
Knappast vad de som gav honom intervjutid och arbetsrum hade väntat sig att han skulle komma fram till.
Några minns kanske Dan Josefssons TV-program Vem vill bli pensionär? som sändes 22 maj i år, tyvärr så sent på kvällen att få pensionärer kunde se det. Där visades på ett mer lättillgängligt sätt hur ATP avskaffades och hur partiledningen sopade arbetarrörelsens massiva motstånd under mattan "i en närmast totalitär nedtystningsprocedur" som DN:s recensent skrev efteråt.
Detta program, som enligt samme recensent "innehöll sprängstoff nog för en folkresning" borde pensionärsorganisationerna kräva i repris på mer tittarvänlig tid. Om det inte går kan man köpa programmet och diskutera det i föreningslivet.
Annars finns samma material som sagt i doktorsavhandlingen Juvelen i kronan, fast i svårtillgängligare form. Urban Lundberg har undertecknat sitt förord: New York i mars 2003. Har han tvingats gå i landsflykt?
Så jobbar vi med nyheter