Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Den ljufva hämnden

STEPHEN FRY
Stjärnornas tennisbollar
Översättning. David Nessle
Forum

Foto:

Kultur och Nöje2002-03-14 00:00
Alla som känner till tidigare romaner av Stephen Fry förstår att titeln är ett citat som skall illustrera ödets nyckfullhet, "Vi är blott tennisbollar, som stjärnorna studsar och slår som de behagar", och har ingenting med Björn Borg eller Boris Becker att göra. En mer cerebral sport som spelar en central roll i berättelsen är schack, men nu går jag händelserna i förväg.

Boken handlar om den unga, begåvade studenten Ned Maddstone, som kom på kant med tre falska vänner. Han råkade smygläsa den enas, snobben Ashleys, dagbok. Han behandlade en andra, missbrukaren Cade, lite för nedlåtande. Den tredje "vännen", Gordon, var kär i Neds älskade tjej Portia, och vill gör vad som helst för att vinna henne från Neds säng till sin egen.
Dessa tre amatöriska bovar sätter Ned i klistret med lite planterad narkotika i kavajfickan följt av ett angivande samtal till polisen. En practical joke av otrevligare slag som tyvärr fick långt mer allvarliga konsekvenser. Undersökningen visade att den tjänstvillige Neds kavajficka också rymde ett brev från hans döende lärare som hade haft förbindelser med IRA-terrorister.
Specialagenten Oliver Delft tillkallades och upptäckte att brevet hotade att trassla in Olivers IRA-vänliga mor i en jätte skandal. Åtgärdar krävdes att tysta ner det hela och Oliver visste exakt vad som borde göras för att bevara hans karriärchanser.
Några dagar senare, neddrogad, sönderslagen och med en axel ur led, hamnade Ned hos en korrupt överläkare på ett hem för (mot betalning beställda) obotliga mentalsjuka personer.
Här tillbringar han hela arton år innan han lyckas rymma. Rymningsmetoden hade planerats av en medfånge som tydligen hade läst och absorberat Greven av Monte Cristo. Samma pedagogiskt lagde medfånge hade lärt Ned schacktaktik samt att tala flera språk flytande, bland annat svenska. Här sträcks inbillningsförmåga ganska hårt, tycker en avundsjuk recensent som har svårt att säga SCHOO istället för sju.
Efter så lång påtvingade planeringstid blev Neds hämnd skoningslöst och brutal. Exakt hur och i vilken form hämnden tas ut måste jag lämna osagd, så att inget överraskningsmoment går förlorat.
Att romanen skrevs av en engelsman som inte är så värst hemmastadd i skandinaviska förhållanden blir uppenbart när man läser hur en tysk lastbilsförare i Danmark regelbundet trafikerar sträckan mellan Nordjylland och Hamburg "med pappersmassa från Skagen".

Också en "avlägsen ö mellan Danmark och Sverige" kan förvirra läsaren tills man kommer ihåg att en roman naturligtvis är ren fiktion.
Det är en underhållande och välskriven roman med många godbitar i prosan. Det var festligt att läsa hur Ned, efter arton års isolering, plötsligt upptäcker hur mobiltelefoner och datorer med världens e-mail erbjuder omedelbar kontakt var som helst på jorden! Alla dessa förbättringar, på bara arton år!
En bok att rekommendera, i dessa tekniskt revolutionära tider.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!