Därför måste Turkiet till EU
Ingmar KarlssonEuropa och turkenBetraktelser kring enkomplicerad relationWahlström & Widstrand
Den nyligen färdiga restaureringen av den armeniska 900-talskyrkan i Akhtamar, i östra Turkiet nära gränsen mot Armenien, visar på strävan efter försoning med den gamla armeniska minoriteten. Samtidigt som historiska frågor, framför allt om folkmordet, ännu är olösta. Foto: AP/Scanpix
Foto: Fotograf saknas!
Ett jätterike med 70 miljoner invånare, som sträcker sig ända bort mot Kaukasus, Iran, Irak, Syrien.
Ingmar Karlsson, Sveriges generalkonsul i Istanbul, beskriver i sin nya bok det moderna Turkiets framväxt och utveckling - men han är också ute i ett bestämt ärende.
Nämligen: Argumentera för hur rätt, och därtill nödvändigt, det är att Turkiet släpps in som medlem i EU.
Vi får den historiska bakgrunden. Om hur det osmanska imperiet efter lång tid av nedgång föll samman efter första världskriget - och hur Kemal Atatürk, han som alltjämt står staty överallt, då ledde den pånyttfödelse som säkrade Turkiets fortlevnad. Atatürk drev också, diktatoriskt, igenom en drastisk modernisering av västeuropeiskt snitt.
Sålunda råder som en av otaliga turkiska paradoxer i detta land med 98-99 procent muslimer slöjförbud för kvinnor i skolor och offentliga förvaltningar.
Samtidigt som landet nu styrs av ett islamiskt parti, AKP. Som då agerar hur? Jo, driver närmandet till EU mer konsekvent än vad kanske något parti tidigare gjort.
Ingmar Karlsson visar, hur turkisk islam - även historiskt - i sällsynt grad varit förenlig med modernisering. Han jämför AKP med egna våra kristdemokrater, kallar dem "allahdemokrater".
Frågorna om kurderna, folkmordet (eller ej) på armenier samt om Cypern-konflikten får sin särskilda belysning. Allmänt menar författaren här, att det ligger en del även i officiella turkiska ståndpunkter.
Visst är politiken gentemot de kanske 15 miljoner kurderna oacceptabel; låt vara att det nu börjat lättas bl a på det språkliga förtrycket. Men någon helt klar nationell konflikt är detta ändå inte.
Någon homogen kurdisk befolkning finns inte. Självständighet för något "Kurdistan" i öster kan heller inte vara aktuell, när nu majoriteten av kurderna bor i västra Turkiet.
I frågan om det begåtts folkmord på armenier visas, att det hela i varje fall inte är enkelt. Vad som behövs är inte absurd lagstiftning, som slår fast "sanningen" - och där då lagstadgad "sanning" är rakt motsatt i t ex Turkiet och Frankrike - utan att arkiven öppnas, så att forskningen kan tränga djupare.
Att armenierna deporterades från sina områden i östra Turkiet under första världskriget, och att hundratusentals dödsoffer då krävdes, det förnekas av ingen. Men var detta också medveten folkmordspolitik av regimen?
Ingmar Karlsson tecknar en bakgrund av ömsesidiga massakrer mellan armenier och inte minst kurder. Under kriget samarbetade armenier aktivt med den ryska ockupationsmakten i östra Turkiet.
De sågs som landsförrädare, därför beslöts om deportationen. Som sedan kom att genomföras under skoningslösa former.
Som en röd tråd går frågan om Turkiets medlemskap i EU, enligt Ingmar Karlsson rentav en ödesfråga. Stänger EU dörren tvingas Turkiet vända sig åt andra håll, med de ödesdigra följder detta kan få.
Då omöjliggörs varje lösning av kurdfrågan, och då skickas ett nedslående budskap till växande muslimska minoriteter inom EU (redan 15-20 miljoner).
Nämligen att islam och demokrati inte kan förenas. Om och när det budskapet går fram kan följderna bli förödande. I förlängningen finns där en framväxande, frustrerad, muslimsk extremism mitt ibland oss.
"Europa och turken" är en faktaspäckad, samvetsgrann genomgång; kanske i torraste laget för somligas smak. Men har man intresse för Turkiet, och dess plats i världen, ska man inte missa den.
Så jobbar vi med nyheter