Ikväll är det äntligen dags för den stora ESC-finalen, som avgörs på hemmaplan i Sverige med Petra Mede som programledare.
Mede har gjort en överraskande bra insats under delfinalerna. Hon har överträffat sig själv och bevisat att hon passar bra för uppdraget. Engelskan flyter på och när det gäller hennes franska är jag den första att buga. Dessutom har hon behållit sin humoristiska sida.
När det gäller bidragen så finns det många bra låtar i år. Vår egen "You" med Robin Stjernberg kan nog gå långt. Jag hoppas bara att han klarar pressen ikväll och hanterar sin falsett lika lysande som i Friends Arena. För då lyste han starkast av alla med sin "stjernglans".
Men Robin kan få det tufft för det finns många riktigt bra bidrag. Några är relativt lika Robins och tävlar troligen om samma röster t ex Ryan Dolan med låten "Only Love Survives" men också Belgiens "Love kills" som framförs av Roberto Bellarosa. Den sistnämnda låten tillhör en av dem bidrag som jag gillar bäst i finalen. Det är en riktig schlagerlåt med trallvänlig refräng som fastnar.
För övrigt har Nordens bidrag hela tiden varit de ledande favoriterna. Främst Danmark som till och med blivit tippad att vinna med låten "Only Teardrops" som framförs med fantastisk inlevelse av Emmelie de Forest. Låten är min favorit och otroligt bra med sin specifika melodi och lite irländska klang. Den berör och är grym!
Men också Norges Margaret Berger är högt rankad. "I Feed You My Love" är en bra låt med en riktigt bra refräng. Den kan gå långt. Ukrainas "Gravity" har också tillhört de högst tippade låtarna för vinst. Och även här är jag villig att hålla med för låten är riktigt bra och kan säkert gå riktigt långt. Den utmärker sig bland de andra låtarna med snygga höjningar i både tempo och ton.
Av de direktkvalificerade låtarna är det bara Tysklands låt "Glorious" som faller mig i smaken. Den framförs av Cascada och är en härlig och medryckande poplåt. Det finns andra låtar som platsat bättre i final. Som t ex Cyperns "An Me Thimáse" med Despina Olympiou och Sloveniens "Straight Into Love" med Hannah. För få av de andra direktkvalificerade låtarna imponerar på mig. Frankrikes "L'enfer et moi" är både tjatig i melodin och rätt intetsägande. Inte heller Italiens sorgliga ballad "L'essenziale" som framförs av den skönsjungande Marco Mengoni sticker ut. Spaniens "Contigo hasta el final" (With You Until The End) av El Sueño De Morfeo börjar som en vacker ballad. När den övergår till ett upptempo försvinner min entusiasm. Den hade passat bättre som en fin ballad.
Storbritannien överaskar med en gammal goding till artist. Nämligen Bonnie Tyler som med sin speciella röst sjunger låten "Believe In Me". Det är en rätt bra låt även om den inte fastnar eller utmärker sig med något mer än just Bonnies häftiga och raspiga röst.
Hur som helst håller jag tummarna för att det går bra för Robin. Jag tänker bänka mig framför teven tillsammans med familj och vänner med lite härligt tilltugg som räcker fram till tävlingens slut. Och vem som vinner? Ja, det får helt enkelt juryn avgöra. Men frågan är om vi verkligen har råd att hålla en Eurovision Song Contest nästa år igen.