Dan Viktor vill att visorna ska svänga
Visor måste svänga.Det tycker Dan Viktor, uppväxt med lika mycket Guns?n? Roses som Cornelis.- Svänger det går texten också fram, säger han.
Dan Viktor har drabbats av omvänd skrivarvånda. Han har massor av låtidéer som han inte har tid att förvalta. Nu är det studiojobb som gäller - och spelningen på Lokal i kväll.
Foto:
Stipendium
Han har redan hunnit med att få Ted Gärdestads stipendium och Fred Åkerström-priset, som han överraskades med under visfestivalen i Västervik i somras.
- De hade lurat mig och jag skulle bara spela gitarr med Kjell Höglund, en av mina stora idoler. Det lät bra att kunna hänga på festivalen och äta korv och dricka mellanöl, men samtidigt var jag litet förbannad på att jag inte fick någon egen spelning. Det brukar jag ju få.
- Fred Åkerström var ju en scenartist, jag är för ung för att ha sett honom, men det ska ha varit något alldeles extra - elektrisk och magisk. Så jag ser stipendiet som en komplimang för min scennärvaro.
Dan Viktor har gedigen erfarenhet från scenen och sticker inte under stol med att han känner sig bra på det han gör. Han har turnerat i tio år och tillhör den skara artister som spelar flitigt, det kan bli upp till 200 konserter om året.
- Att stå på scenen är en av huvuddelarna i mitt liv, det är aldrig tråkigt. Jag känner mig aldrig oinspirerad. Låtskriveriet och allt är egentligen bara en förberedelse för attt stå på scenen.
Mycket studiojobb
- Men just nu jobbar jag mycket i studio med vad som komma skall. Nästa år blir det nog riktigt många spelningar igen. Det här är den yttersta formen av eget företagande, och det hade varit kul med litet ledig tid någon gång. Men jag är dålig på att vara ledig. Jag har lätt för att känna mig meningslös.
Om du vore ledig, vad skulle du göra?
- Skiva låtar, sova länge på morgnarna, äta god mat och ägna mig åt erotik (skratt). Jag är en lyckligt förlovad man och borde egentligen vara på ett ställe mycket mer än jag är.
Du måste ha sett många hak, klubbar och festivaler. Var trivs du bäst?
- På somrarna är det jäkligt kul med de stora visfestivalerna, där man får stor publik och känner sig som en rockstjärna. Sedan finns ställen som inte är så roliga, när folk inte vet vem man är, om det är dåligt annonserat. Att vara bland en massa skitfulla hockeyfans i Gävle på ett ställe som normalt sett inte har musik kan vara en yrkesmässig utmaning. Då känns det som man spelar för brödfödan, men så är det väl med alla yrken. Vissa grejer är roligare än andra.
Ser du några problem med att ha hamnat i visfacket?
- Det är som att visa inte får svänga. Folk ska stå och träa med en akustisk gitarr, det är skittråkigt. Ser man på Dan Andersson, Cornelis eller Bob Dylan så förstår man att texterna inte behöver sätta några käppar i hjulet för svänget. Svänger det går budskapet fram.
Drabbas du av skrivarvånda?
- Jag har en omvänd skrivarvånda. Jag har massor jag skulle vilja sätta mig ned och skriva, men jag hinner aldrig. Det är jävligt frustrerande, man är ju rädd att missa den där idén som kan bli en riktig hit. Jag samlar de meningslösa meningarna i en bok som jag bär med mig. När jag läser dem efter ett halvår fattar jag ingenting.
Uppväxt: På en bondgård i en trakt som kallas Gullvalla.
Ålder: 29
Bor: På Hisingen.
Aktuell: Med konsert i Norrköping.