SHOW
This is SirqusAlfon
Med: Erik Rosales, Henrik Strindberg, Martin Östman
Registöd: Nils Poletti
Kreativ produktion: Josefin Lindberg
Arrangör: Norrköpings Riksteaterförening, KariN.
”No real man is left in the world – but one...”
På storvulet filmmanér berättas att vår planet skriker efter hjältar som kan rädda världen. Den excentriske figuren BabhamHalim (energiskt gestaltad av Erik Rosales) och hans två mannar gör entré.
Det är upptakten i showen This is SirqusAlfon med den långa undertiteln ”The supermegamalemasculinity show”. Den säger också vad det handlar om.
När Erik Rosales, Henrik Strindberg, Martin Östman borrar i manlighetens väsen kastas vi till typiskt manliga domäner – dataspel med tillhörande fighter, musiknörderi och teknikfrosseri.
Det hela utvecklas förstås till en lekfull show, annars vore det inte Sirqus Alfon. Numren där könsstereotyper visas i skrattspegel är svåra att återberätta – de ska upplevas live – men efter att ha sett dem hamnar fenomen som OS, Labero och trumsyntar i en annan dager.
När Norköpingssönerna återvänder till sin gamla hemstad är det hög stämning från start. Sirqusen har hittat sin unika nisch i en vild blandning av dans, pantomim, musik, humor och högteknologi. Sin bakgrund har de i gatuteatern, vilket fortfarande märks. De har också en förkärlek att låna eurodiscohits och uttryck vi känner igen från tv-spel, tv, film och klubbar, men skruvar till alltihopa för att ständigt kunna överraska publiken. Allt blir en härlig mismasch, kryddad med färgstarka karaktärer och populärkulturella referenser.
Denna gång har man satsat på något enklare teknik som tillåter gästspel även i gympasalar och bygdegårdar. Men ändå imponerar de visuella effekterna. Ena stunden är det ljusspel med ficklampor och dans med paraplyer – i nästa är det lek med stor tv-skärm eller spel på coola laserstrålar.
Showen har sina toppar och dalar. Kanske hade showen mått bra av en fast regihand, för ibland brister skådespeleriet och tempot sackar, men stundtals är gruppen lysande med sin tajming, sin intensitet och sina galna upptåg. Den stora charmen och viljan att bryta ny mark gör faktiskt att man förlåter det mesta.