Tänk om alla var som min mormor. Då skulle världens resurser verkligen besparas. Och knappt ingen inom hus- och hem-branscherna, som växt fram som svampar de senaste åren, behöva lyfta ett finger... Inga arga snickare på
tv:n, vem är Ernst? Inga hem&villamässor eller inredningsbutiker. För att inte tala om den minimala elräkningen. Disaster eller fullträff, välj själv!
Min mormor är inne på sitt 91:a år och har nu bott i samma lägenhet i 26 år. Ingen revolutionerande siffra kanske. Men faktum är att det är EXAKT samma lägenhet som hon och morfar flyttade in i 1983. Eller nästan exakt samma i alla fall. Morfar, han fixade och donade med lägenheten som bland annat saknade fläkt och ordnade med golv. Men utöver det så är lägenheten sig lik: samma tapeter, pedantiskt skötta på väggarna, morfars golv, samma kök. Så när som på samma badrum. För det är faktiskt så, att förrförra veckan ringde mormor. Hela hennes badrum var nu tydligen helt utrivet! Förstår ni!? Hyresvärden skulle r-e-n-o-v-e-r-a hennes badrum efter alla dessa år (nåja, hon fick en ny kran till badkaret och en ny toalett för några år sedan efter att hon uppmärksammat värden på att den stod och rann dygnet runt i flera år...)
”De har rivit ut allt, jag kan inte bo här längre”, berättade hon, som nu fått flytta hem till sonen under tiden.
”Men vad kul mormor med lite nytt,” försökte jag.
”Kul? Vaddå? Det var ju såå fint och fungerade ju så bra. Varför ska jag få nytt? De ska tydligen kakla och ha klinkers i hela badrummet,” blev det snabba svaret.
End of discussion. Vi är liksom inte riktigt på samma våglängd, mormor och jag och sambon som snart ska börja renovera vårt tredje hem på fem år; leta nytt till väggarna i tapet- och färgdjungeln, kanske sätta upp schabloner, slipa golv och så vidare och så vidare.
Så var det det här med elräkningen. Tänk om alla behandlade vår energi på samma sätt som min mormor: alltid släcka lampan när rummet lämnas, stänga av tv:n på strömbrytaren på golvet då ”den där boxen man måste ha drar energi även när man stängt av
tv:n” och vara sparsam med de flesta vitvaror som används. Här finns inga monsterprylar som drar tonvis med energi. Hade alla varit som hon hade nog inte glödlamporna behövts förbjudas.
På tal om lampor förresten. Där fick jag en annan kul information sist jag besökte min mormor. Att hon ogillar sin kökslampa som hänger över bordet har jag nog förstått för ganska länge sedan. Den är ALDRIG tänd. Och råkar jag tända den för att få lite ljus när vi är där, släcker hon den snart. Sist jag var där förklarade hon hur starkt hon tycker lampan lyser och jag sa då att hon ju kunde sätta dit en annan, svagare lampa. Svaret förbluffade mig, samtidigt som jag då inte blev ett dugg förvånad:
”Byta lampa?? Det har jag inte gjort sedan vi flyttade in här, det är samma glödlampa nu som då”!
Slå den ni!