”Min lilla syster” är en mycket trovärdig skildring av vad som kan hända ”duktiga flickor”. Hur jakten på perfektion och prestation utan gränser kan leda till brutala konsekvenser. Medan världen snurrar allt snabbare är ungdomar fast i en jakt de inte kan ta sig ur segrandes. Sanna Lenkens långfilmsdebut visar den verkligheten med vibrerande styrka i berättandet.
Katja är en duktig konståkare som till synes lyckas med det mesta hon gör i livet. Lillasyster Stella däremot är lite tafflig, som barn kan vara. När ingen annan ser börjar Stella märka abnormt beteende hos systern. Katja äter nästan ingenting men tränar desto mer. Hennes temperament blossar upp likt ett tomtebloss så fort minsta tändsticka närmar sig. Hängivelsen till träningen blir tvångsmässig. Lilla Stella är tryckt i ett hörn, å ena sidan vill hon hjälpa Katja, å andra sidan plågas hon av att hålla hemligheten.
Relationen mellan systrarna är så omsorgsfullt framställt att den berör djupt. Samtidigt som tumultet hotar att tillintetgöra dem hittar de ofta tillbaka till kärleken mellan varandra. Del av den känsla av äkthet som uppstår beror på huvudrollsinnehavarna, genomcharmiga Rebecka Josephson och Amy Deasismont (Amy Diamond). Både samspelet emellan dem och deras breda register bidrar till att höja helhetsintrycket. Josephson är så övertygande i de minsta detaljerna att man som tittare får svårt att se var karaktär börjar och skådespelare slutar. Att filmen ändå inte berör så mycket som den borde handlar både om ett distanserat manus och om att föräldrarna är väldigt tunna rollfigurer.