Bländande Harcourt på Trädgår´n
Han är på strålande humör - Ed Harcourt - och får fullkomlig kontakt med publiken, som ger hundra procent kärlek tillbaka.
Göteborg, Trädgår'n, 2 april
****</b>
Det kändes som ett riskabelt projekt att med skyhöga förväntningar resa många timmar för att se Ed Harcourt. För det sägs att hans spelningar är något av ett lotteri. Ibland blir det full pott för publiken, ibland är bara han full. Han lär ha för vana att dra i sig alltför mycket rödtjut för att dämpa sin scenskräck.
Den här kvällen presenterar sig Ed Harcourt som en blyg kuf som helst gömmer sig bakom kalufsen. Samtidigt uppmanar han oss att inte tro på allt viläst om honom. Han är han på strålande humör, skojar och imiterar Blair (Ed hatar kriget). Genom små medel får han fullkomlig kontakt med publiken som ger hundra procent kärlek tillbaka.
Ed Harcourt inleder med bländande vackra och ömsinta låtarna "Watching The Sun Come Up" och "All Of Your Days Will Be Blessed". Men Ed har förklarat att han inte vill ses som någon vemodig stackare. Och hanvisar verkligenlive att han är betydligt mer än en spröd pianopoet.
Få artister lyckas skapa dynamik och stämningsskiftningar som Ed. Rastlösheten och experimentlustan tycks vara för stark för att han ska bli stillasittande på pianopallen särskilt länge. Ena stunden smeker han pianot mjukt för att nästa stund kasta sig över elgitarren med leopardbandetoch stöka med full energi. Trots det låter det aldrig splittrat, utan bara genialt, på hardcourtskt vis.
Kontrasterna håller publiken på helspänn och ger en härlig här-och-nu-känsla. Den förstärks ännu mer av att låtarna ibland vrids om, så att de får en annan karaktär än på skiva. Bland de låtar som lyfter mest finns "Beneath The Heart Of Darkness" med öm känslighet och furiöst gitarrlarmom vartannat. Den får Trädgår'n att sväva.
Så jobbar vi med nyheter