Birro å andra sega gubbar

Patetiskt dravel brukar jag tycka efter att ha läst sidanbrevidkrönikören, den kultursliskige slemgubben Marcus Birro. Men så häromdan när jag hörde honom så sa det klick! jag höll med honom. Birro tycker liksom jag att människor är mer värda än djur, att det finns vettigare revolutioner att stå på barrikaderna för än utsläppning av garanterat döende minkar. Det fick mig att börja fundera över om det kan vara så att han använder sin gubblook som en mask, att han egentligen är som en lagom stadgad kille i 30-årsåldern borde vara. Lite wild&crazy mellan jobb å ansvar. Eller också är det så inne att gubblooka, fast jag inte har fattat det, för du är inte ensam Birro jr. Chockad hörde jag nämligen att Lars Winnerbäck ska ge en konsert i sin gamla uppväxtby på sin födelsedag. Schysst snubbe tänkte jag tills jag hörde att han skulle fylla 30! Herregud - Lasse har gått omkring på scengolven i hundra år och gubbat sig å så är han bara 29...då är det väl ändå så där fem år sen jag tyckte att han började se lite plufsigt gubbtrött ut.

70-talets velourpappor har smetat av sin redan då gubbiga bajsbruna framtoning på sina efterkommande. Gett dagens män ett vuxenliv fyllt med för mycket förvirring och med ovanligt många tummar mitt i händerna. Det är väl bara att kavla upp ärmarna och lära sig, det går inte längre att ropa på dagisfröken när man vill ha nåt. Och psykologen tar 1200 i timmen.
Om det är så att det är nåt jag har missat med själva gubbgrejen - en generationsfråga kanske så återstår ändå frågan vad fan de tjänar på det. Jag hoppas i alla fall att Marcus och Lasse har körkort så att de kan ta sig en söndagstur med kepsen på.
Men Marcus och Lasse, you are not alone.

Jag ser låtsasgubbar överallt som i ett nån slags desperation försöker hoppa över vuxenlivet och gå direkt till PRO. Nån motreaktion mot allt det som för med sig lite glitter och glamour. Som ett vilsegånget hat mot sommartorpsernsttyper som breder ut sig och slänger ihop en designad kaka med vinkelslipen i andra näven. Som en grå gröt på axeln. Som tjatmorsor i öronen. Så präktigt och så förbannat tråkigt. Även om man har förebilder som både är gamla och döda behöver man inte försöka likna dem i alla avseenden. Så sega er ur de brandgula fåtöljerna. Lyft arslet från köksbordsdiskussionen och gå ut och var glada och njut av 30-årsåldern. Några riktiga gubbar är ni ändå inte. Riktiga gubbar det är de som hade kul i er ålder, som faktiskt knappt kunde stava till prestige och som fortfarande leker. Vilket också har sitt pris. Fråga Lundell. Fråga Jagger. But don´t ask me!

Information till våra läsare

Birro å andra sega gubbar