Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Bilden av en förlorare

Foto: Claus Gertsen / SCANPIX

Kultur och Nöje2007-11-02 00:07
Widar Andersson
När jag läser "I ärkebiskopens skugga" kommer jag att tänka på Olof Palme. Inte därför att H B Hammar faktiskt nämner Palme som en av de politiker han högaktar. Mina tankar går till den forne s-ledaren eftersom temat i Hammars bok kan fångas med hjälp av en Palmehistoria. På 1970-talet skrev Gösta Bohman varje söndag långa krönikor i Svenska Dagbladet. Bohmans epistlar innehöll - vid sidan av lite naturlyrik från hans skärgårdsö - alltid hårda attacker på Olof Palme. I ett tal som jag lyssnade till raljerade Palme med Bohmans krönikor. Palme föreslog att Svenskan - för att frigöra annonsutrymme - kunde korta Bohmans artiklar radikalt. Nyckelmeningen "Djävla Palme" borde räcka. H B Hammars bok skulle på motsvarande sätt kunna kortas till nyckelmeningen "Djävla K G". Det är nämligen ingen tvekan om den ansträngda relationen till den två år yngre brodern och förre ärkebiskopen K G Hammar är bokens centrala tema.Fyra förluster och en nära-döden upplevelse. Så skulle man också kunna sammanfatta innehållet i Hans Börje Hammars bok om sitt yrkesliv inom Svenska kyrkan. Han förlorade i biskopsvalet i Lund två gånger. Han förlorade i biskopsvalet i Visby. Han förlorade i ärkebiskopsvalet. Och skildringen av de fem veckor på hösten 2003 då Hans Börje svävade mellan liv och död på Helsingborgs lasarett sträcker sig över mer än en tredjedel av bokens 281 sidor. Jag kan förstå att det är en omtumlande upplevelse att plötsligt bli allvarligt och dödligt sjuk. Men sådana upplevelser är till sin natur väldigt privata. Som läsare har man hunnit tröttna redan innan författaren går in på redogörelser av kateterritualer och avföringsbekymmer. Den 8 september år 2005, klockan tio over tio på kvällen, ringde pingstpastorn Samuel Svensson i Åstorp hem till H B Hammar. Pingstpastorn ivrade för att Hans Börje skulle kandidera till jobbet som ärkebiskop. Brodern KG skulle lämna uppdraget och H B var, enligt pingstpastor Svensson, en mycket lämplig efterträdare. Enligt författaren hävdade pingstpastorn att "nu behövdes en annan Hammar (än KG) för att återställa förtroendet för Svenska Kyrkan!"Vi vet hur det gick. H B Hammar meddelade sin kandidatur på debattplats i Svenska Dagbladet. Och förlorade så att det stänkte om det. Att även lillasyster Anna-Carin Hammar ställde upp i provvalet till ärkebiskopsstolen, nämns knappt i boken .H B Hammar konstaterar bara att det "bekymrade honom föga". Syskonrelationerna inom Hammarfamiljen tycks vara av ett sådant slag att de säkerligen hade intresserat salig Ingmar Bergman.I rättvisans namn:H B Hammar förlorade inte allt han ställde upp. 1967 slog han K G i Vasaloppet.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje