Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Befriande fritt från krusiduller

Det var säsongsstart i De Geerhallen igår och tillika välkomnande av nye chefdirigenten Alan Buribayev.
På programmet stod två supersymfonier som både orkester och publik kastade sig över med god aptit. Efter sommarens alla allsånger och lättsam kvällsmusik var det verkligen dags för en smaskig symfonisk orgie.

Kultur och Nöje2007-09-07 06:00
Uppvärmningen med Mendelssohns Italienska symfoni bjöd på klassiska ideal av skönhet, enkelhet och elegans.
Buribayev satsade på direkt och omedelbart spel. Det fanns sparsamt med utrymme för kolorering och framförandet blev därefter ? fräscht och befriande fritt från krusiduller. Slagen var kärnfullt kontrollerade och orkestern svarade direkt. Jag tänker mig att framförandet blev ljust och gracilt utan baktung svulstighet.

Konsertens huvudnummer var Berlioz stora komposition ? Symphonie fantastique. Denna alldeles fantastiska symfoni fick ett mäktigt och genuint framförande av en orkester som verkade vilja ge sig hän åt både dirigent och notbild.
Den första satsen spelades slankt och med snabba inbromsningar. Det blev en känsla av jazziga blå-toner, en sorts parafras som lockade till eftertanke. Den andra satsen påminde om en dansant historia à la Strauss med snygga dragningar, impulsivt men ändå kontrollerat. Den smakfullt utformade oboedialogen som inledde den tredje satsen blev extra mustig med vågade rubaton. Mitt i det välgörande fria spelet fanns ändå en fast kärna med exakt ton och stringens. Mot slutet av symfonin, när Berlioz fått berätta hela sin hemska historia om häxor, droger, mardrömmar och ond bråd död hamnar vi i dödsmässans Dies Irae ? Vredens dag.
Här ville glansfullheten aldrig ta slut. Spelet var mycket självsäkert, däremot inte stöddigt och den skillnaden är helt avgörande för hur man som åhörare tar in musiken. I finalen tyglade man vansinnet, som dock lös igenom när orkestern slet för att göra sin nye chefdirigent till viljes.
Jag tror att det kommer bli intressanta musikaliska möten i De Geerhallen framöver.
Konsert
?Italienska symfonin? ? Felix
Mendelssohn
?Symphonie
fantastique?
? Hector Berlioz
Louis De Geer
Dirigent: Alain
Buribayev
Publik: nästan
fullsatt
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!