Beethoven fyllde De Geerhallen

Chefsdirigent Alan Buribayev stod på dirigentpulten, och som vanligt med en till synes outtömlig energi, frambringade han de angenämaste tonerna hos sina musikanter. Beethovens ouvertyr till det känslostarka dramat ”Coriolanus” fick inleda konserten och även sätta den ödesmättade klangfärgen, vilken genomsyrade hela kvällens musikval. Denna ”ödesstämning” kunde möjligen uppfattas något märklig vid ett arrangemang som en säsongsavslutning, vilket vanligtvis brukar ses som en festlig tillställning. Men atmosfären var på intet vis nedstämd, nej snarare tvärtom. I och med musikvalet fick Buribayev och orkestern möjlighet att verkligen visa sig på styva linan och tränga djupt in i verken och mana fram deras sinnrika detaljrikedom som skapar helheten och kontexten. Detta var mycket påtagligt i bland annat Beethovens symfoni nr 5, ”Ödessymfonin”, där detalj och helhet på ett mycket smakfullt vis vävdes samman till en mer eller mindre fulländad tolkning och där symfoniorkesterns mustiga klang verkligen kom till sin rätt. Mycket mäktigt! Även om Beethoven hade stor plats av kvällens program var ändå tolkningen av Schönbergs mycket vackra verk ”Verklärte Nacht” aftonens stora behållning. I verkets skarpt skiftande karaktär och stora dramaturgi fick Buribayev möjlighet att utnyttja orkesterns totala kapacitet och spännvidd. En utsökt interpretation av ett svårtolkat verk som med ena benet står förankrat i senromantiken men samtidigt, med det andra, söker sig mot framtiden.