Ta det här med att sjunga i kör, det har blivit en sjuk hysterisk masspsykos med en duracellkanin i form av Linda Bengtzing som en av körledarna. Egentligen borde krönikan kunna sluta här. Ni förstår vad jag menar. Eller? Jasså inte, nå då så. Då får vi ta ett exempel till. Dans. Fy fan vad jag hatar dans. När någon annan ska bestämma. Det är odemokratiskt och en kvarleva från någon förhistoriskt grottstadie där kvinnan med lätthet kunde slås med en träpåk i huvudet om hon inte gjorde som mannen sa. Eller om hon inte dansade efter hans pipa. För inte är det väl väl kvinnorna som röker pipa och männen som dansar. Inte ens i Danmark faktiskt och där är kvinnorna betydligt duktigare på att röka pipa än vad vi är i världens bästa görlikadantsomallaandralandet Sverige.
Jag har hört, och det här behöver ju inte vara sant och jag hoppas att det inte är det, att folk frivilligt sitter som klistrade framför teveapparaterna och tittar på när andra människor dansar och får poäng och åker ut. Antagligen svämmar Tony Irwings dansskolor över av folk som tror de kan dansa eller lära sig dansa och allt de får är en lite lätt feminin väldigt fjantig snubbe som bryter på engelska. Själva bryter de med största sannolikhet benen. Förr eller senare. Och när de inte tittar på dans eller bryter benen, ja då tittar de på folk som lagar mat. Ria Wägner! det är ditt fel. Nu har vi mat-Tina och mat-Niklas och en hel jävla generation ungar som inte kan laga mat för de sitter och glor på mat-teve.
Skulle med stor sannolikhet också kunna hävda att det är studieförbundens fel. ABF har gjort oss feta. Lite hårt sagt kanske men det ligger något i det. För om ni tänker efter så har vi oerhört svårt att hitta på något att göra själva och det börjar tidigt. Redan i femårsåldern kommer ungarna gnällandes över att de inte har något att göra. Men va fan ta en danskurs, titta på mat-teve eller åk och lek i en gammal nedlagd lagerlokal som någon med stora ekonomiska tillgångar vill tjäna mer pengar på. Tänk om vi och ungarna istället kunde få möjlighet att utveckla vår fantasi. Leka med kottar och tova gosedjur... allvarligt talat är det inte riktigt så jag menar. Men varför måste vi gå i led två och två och hålla handen och i resten av våra liv alltid göra saker samtidigt som alla andra. Varför kan vi inte vakna om mornarna och själva komma på vad vi ska göra. Inte per automatik köpa gigantiska blå studsmattor bara för att alla andra har det. Inte per automatik köpa långfärdsskridskor som vi använder en säsong bara för alla andra gör det. Tänk om vi någon gång kunde tänka själva och inte alltid fösas runt som en skock får.