Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Artist med fingertoppskänsla

En operablues i en akt med Louise Hoffsten
De Geerhallen Norrköping
Norrköpings Symfoniorkester
Hans Ek, dirigent och arrangör
Mija Folkesson, sång och gitarr
Tommy Berntsson, piano
Anders Jonsson, bas
Micke Nilsson, trummor

Som fisken i vattnet - Louise Hoffsten. FOTO: ROBERT SVENSSON

Som fisken i vattnet - Louise Hoffsten. FOTO: ROBERT SVENSSON

Foto:

Kultur och Nöje2003-02-17 00:00
ANNA SKÖLDH
En helaftonsblues, om än bara i en akt, fick alla vi som fyllde De Geerhallen till sista plats i fredags kväll. Scenens drottning hette Louise Hoffsten och med sig hade hon ett hov av uppvaktande musiker. Därtill en hel symfoniorkester. Och sitt munspel förstås. Vad månde bliva tänkte den skeptiske när scenen färgas av olikfärgade lampor och dirigenten Hans Ek sparkar igång orkestern i "The Big Bang". Men så rullar showen igång och låtarna avlöser varandra med lite lagom mellansnack och sånger med varierande stuk. En bit in i showen får 15-talet orkestermusiker en lektion i konsten att spela munspel - det gick sådär.
Styrkan med konserten är förstås möjligheten till variation. Symfoniorkesterns oändliga klangresurser i kombination med kompgruppens direkta tilltal ger en spännvidd som befriar.
Det blir en syntes mellan de olika medverkandes kunnighet som gör det roligt att lyssna och säkert väldigt roligt att vara Louise Hoffsten.
Åtminstone uppför hon sig som fisken i vattnet - hemtamt. Några av närkamperna mellan henne och kompet kan man tänka sig utspelar sig hemma i hennes eget vardagsrum.

<b>Varierad kavalkad</b>
Även om hon sjunger på sitt eget vis - nära, naket och otvunget, så blev kvällen en varierad kavalkad av bra låtar. Ibland i tight stämsång med Mija Folkesson, ibland uppbackad av redig symfonisk rock.
Mellan varven tände det till mer än annars, som t ex i hennes forna hit "Let the Best Man win". "Never gonna be your lady" kom riktigt nära och efter en utvidgning om Jobs bok i Bibeln tände det till rejält med "To happy for the blues.
Svenska folkvisor med blues-stuk satt bra. "Om dagen vid mitt arbete" och "Så ödsligt molnen på himlen gå" fick en ny dimension i Hoffstens tappning. "Dance on your grave" fick en kusligt texttrogen inramning med förstärkande ljuseffekter som frös blodet till is.
Däremot greppar jag inte den senaste trenden med att som extranummer sjunga gospelinfluerade sånger a capella som en sorts programförklaring.
Dirigenten och arrangören Hans Ek hade lyckats tråckla ihop häftiga arrangemang och tjusig övergångar och han drev också showen framåt. Men utan Louise Hoffsten hade det förstås inte blivit någon riktig operablues.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje