Är ni nöjda nu?
Det var annat på Tages tid och tänk då han hade Ingvar vid sin sida, på tillväxt. Då kanske man kände igen partiet? FOTO: SCANPIX
Foto: Fotograf saknas!
Naturlig avgång är ett gammalt nazityskt begrepp. Judarna skulle skickas på tvångsarbete, kvinnor åt ett håll och män åt ett annat håll, varvid de skulle hindras att fortplanta sej och så försvinna genom "naturlig avgång".
Jag försöker sätta mej in i hur de ansvariga tänker. Oberoende ekonomer har visat att samhället inte tjänar ett dyft på att avskeda till exempel en kommunanställd. Med a-kassa eller socialbidrag och borttappad skatt och köpkraft går det samhällsekonomiskt jämnt ut.
Men lokalpolitikerna kan visa upp fina siffror. För vem? För en regering som på Näringslivets uppdrag gett dem order att spara.
Den som inte får arbeta har bara ett sätt att bli samhällsekonomiskt lönsam och det är genom att dö.
Ju fler av oss som dör, desto mer kan det sparas.
Då fylls jag av skräck när jag läser att 40 av 103 lekplatser måste bort.
Det skulle alltså vara lönsamt för Norrköpings kommun om de barn som behöver dessa lekplatser försvann!
Låtar det cyniskt? Låt oss då pröva en logisk tankegång. Varje resa börjar med första steget. Den som tar första steget bör veta vart han är på väg och var resan ska sluta. Besparingar och nedläggningar pågår för fullt. Vad finns i förlängningen? Naturligtvis att allt som det sparas på försvinner och att allt som utsätts för nedläggningar blir totalt utplånat.
Försämrad vård blir ingen vård. Ett halvt ägg blir inget ägg. Sämre skolmat blir ingen skolmat och till slut ingen skola alls.
Eller har ni hört nån ansvarig säga var trenden ska vända?
Själva kan vi ju tänka oss att den ska vända här och nu. Från och med i dag ska det bara bli förbättringar. Gamlingar ska få två ägg om de vill.
Skolbarn ska få mat som lagats på skolan. Antalet offentliganställda ska fördubblas så att folk slipper jobba sej sjuka. Näringslivets och politikens toppar ska påtvingas samma moral och lönenivåer som gäller för oss andra.
Om jag vore politiker skulle jag inte godta några sparbeting. Inför varje åtgärd skulle jag fråga: Är det här till nytta eller till skada för mina väljare?
Borgerliga politiker är ofta ihågkomna för goda insatser. Birgit Friggebo gav oss friggeboden. Stefan Hagfeldt förknippar jag med cityparkeringens tre timmar för en tia. Nu under Mattias Ottosson har den sänkts till två timmar.
Vad Gunnel Gennebäck förknippas med blir jag påmind om med varje räkning från Südkraft.
En av vänsterns vassaste pennor är norrköpingstjejen och frilansjournalisten Ann Charlott Altstadt som ofta skriver i LO-tidningen. Femte december skrev hon där under rubriken Jag känner inte längre igen partiet.
Vi lever mitt i konsekvenserna av dumskallarnas sammansvärjning, skrev hon.
Inom vården fattas både sängplatser och personal samtidigt som politikerna lägger ner och slår ihop sjukhus och avdelningar i ett besynnerligt vanvett.
Kommunala bolag bildas där direktörer och tjänstemän leker affär och lyfter jättelöner. Man undrar var man ska göra av sin vanmakt.
Hon fortsatte: "Fredrik Reinfeldt har framgångsrikt lanserats som en moderat med mänskligt ansikte. Måste Göran Persson envisas med att visa upp en socialdemokrati med monsterfejs? Kan man inte märkesskydda SAP så att socialdemokrat inte blir en synonym till Stefan Fölster?"
Och hon slutade: "Nej, jag känner inte längre igen partiet. Är ni nöjda nu, era jävlar?"
Det är dom inte. Dom fortsätter.
Så jobbar vi med nyheter