Förväntningarna var höga innan. Tilda Swinton, Ralph Fiennes och stjärnskottet Matthias Schoenaerts i någon form av het kärleksdramatik. Förutom dessa mäktiga spelare kastas även Dakota Johnson från "50 nyanser av honom", tillika Don Johnsons och Melanie Griffiths dotter, in. Med Medelhavet som arena såg det väldigt lovande ut. Även trailern viskade en tryckande spänning. Men det är problemet med förväntningar, de kan sänka vilket skepp som helst. Att lova mer än vad man kan hålla är förödande. Luca Guadagnino har lätt att hamna där.
Swinton och Shoenaerts spelar Marianne och Paul. Hon är rockstjärnan som opererat sina stämband, han dokumentärfilmaren som hon lever med. De är på semester i södra Italien, njutandes av lugnet. Dagarna driver i rehabilitering och kärlek. Förutom hennes operation försöker han ta sig tillbaka efter ett misslyckat självmordsförsök. Tills producenten och exet Harry dyker upp tillsammans med sin nyfunna dotter Penelope. De blir ett hugg mot friden i huset. Ralph Fiennes spelar ut hela sitt register. I "A Bigger Splash" gör han möjligen sitt livs roll. Som den smått maniska, konstant pratandes och enerverande livfulla personligheten gör han ett avtryck svår att motstå. Fiennes använder hela fysiken, från ögonens djupa uttryck till hopp och skutt över alla andra gestalter. Som tittare vill du ha mer av honom samtidigt som en sådan vän skulle vara ganska irriterande i det egna livet.
Tilda Swinton får återigen möjlighet att i en film av Guadagnino agera mer återhållsamt. Ibland har hon oturen att behöva spela karaktärer som förvandlas till clowner. Det måste vara skönt för henne att ägna sig åt skådespeleri den här gången.
Den häpnadsväckande vackra omgivningen och fotot är de andra riktigt starka spelarna i "A Bigger Splash". Generellt lovar filmen mycket. Hela tiden ligger en föraning om storhet runt nästa scen. Blickarna mellan de fyra, klippen bakåt i tiden, antydan om djupet bakom glättiga fasaden. Allting riktas och bär framåt i ett förnöjsamt tempo. Den totala vändningen mot slutet är dock märklig. Dessutom alldeles för mystisk för att vara tillfredsställande. Epilogen förvandlas till en snopen förundran. Kopplingen till migranterna är både läskig och för lättvindigt hanterad. Eftersom regissören lagt väsentlig tid på annat innan har karaktärsstudien lidit. Upplösningen drabbas därmed genom att tittaren får svårt att bry sig om människorna i berättelsen.