Angeläget om tidningshistoria utan tungfotad kronologi

Sådant som gamla tiders censur ställs mot dagens pressetiska överväganden om till exempel bildpubliceringar. Moralpaniken efter premiären av Shakespeares Romeo och Julia på Egges teater ställs mot den rasande debatten i våras efter att en kamphund bet ihjäl pudeln Isak. Ilskan och sorgen visste inga gränser och med sina 1600 inlägg blev det tidningens hittills största webbdebatt. De omskakande nyheterna som skrivit in sig i historieböckerna finns givetvis med: Gustaf III:s död (då tidningen sålde slut och en ny upplaga fick tryckas), andra världskrigets slut och Palmemordet (enda gången NT kom ut med en extra söndagstidning). Men även notiserna och annonserna fungerar som tidsspeglar, ibland väldigt roliga sådana, rena skrattspeglar. Det är tydligt att en dagstidning är långt mer än en dagsslända som sedan bara duger till att slå in fisk i. Även om uppdraget är att rapportera senste nytt finns ett värde även i gamla, gulnade tidningar - de fungerar som historiska nycklar. De berättar inte bara om händelser utan också om sådant som språkets förändring, samhällets normer och människosyn. Utställningen tar avstamp i tiden då allt började. Den 14 oktober 1758. Då, när Johan Edman tryckte sin tidning på träpress i hörnet Gamla Rådstugugatan/Hospitalsgatan, var den något för ett fåtal och granskades av en präst. Tidningen var några få sidor, där det gick att läsa vilka som rest in och ut ur staden och vilka fartyg som kom in och vad lasten innehöll. En modell över staden har byggts upp som visar hur staden såg ut med adresserna utmärkta där tidningshusen låg. En gestaltning av gatumiljön där ivriga försäljare ropar ut "Norrköpings Weko-Tidningar" blåser liv i tidsbilden. När besökaren fortsätter in under drakens kropp möts vi av montrar med olika teman. Tack och lov finns ingen tungfotad kronologi eller trist redovisningsplikt. Det görs friska nedslag bland nyheter vi minns, tidningsfolk, debatter och teknikskiften. Vi får följa bildens väg in i tidningen, från träsnitt till prisade bilduppslag redigerade i dator. Vi får veta sådant som när tidningen fick sin politiska färg och hur det gick till när NT kablade ut nyheten om Palmes död genom att klistra in ett telegram på förstasidan i den färdiga tidningen. Under vinjetten "Blåstrumpor" märks tidningens kvinnliga pionjärer, som Margit Strömberg och "Fröken Grandin". En annan betydelsefull kvinna i tidningens historia är tryckeriänkan Sara Johanna Raam som tog över när maken dog 1802. Hon satsade på ny teknik - en tung järnpress som museet fört hit från Gamla Linköping. Ett trevligt inslag är NT-reportern Maria Waxegårds intervju med Sara Johanna Raam spelad av Mona Lundgren. Men varför får ingen av tidningens nu levande reportrar och fotografer berätta om sitt arbete? De hade kunnat vittna om de stora tekniska förändringarna i den moderna tidningshistorien. Det hade kunnat ge utställningen lite mera själ och hjärta. Drakens tidslinje landar i ett virrvarr av ljuskablar och senaste nytt på webb och tv. Sedlar hänger i taket och talar sitt tydliga språk om mediernas nuvarande existensvillkor. Bland de senaste tidningssidorna som avslutar utställningen finns förstasidan med toppnyheten att NT köper Corren. Draken gör vad den kan för att överleva även i morgondagens medielandskap.

Information till våra läsare

Angeläget om tidningshistoria utan tungfotad kronologi

En tidningsdrake har letat sig in på Stadsmuseet och den löper genom seklerna - från 1700-talets mitt till idag. Norrköpings Tidningar, Sveriges äldsta dagstidning, firar 250 år med en utställning som känns både angelägen och aktuell genom att den effektivt binder ihop historia och samtid.