Allt ska gå fort, gärna fortare.
När du är klar med skolan ska du börja plugga eller jobba fort som fan. När du tagit itu med en sak är det genast en ny du ska börja med och så fortsätter det. Du ska gärna göra det med ett stort leende på läpparna och se helt fabulous ut!
Folk stressar sönder sig. Man ska vara tillgänglig 24-7, har man struntat i att sätta på mobilen blir det ett jäkla liv och man förväntas prestera som en robot när det kommer till nästan allt.
Det är inte så konstigt att man går och tar sig ett eller tre glas på helgen för att ”varva ner” fast det slutar oftast med söndagsdepp och måndagsångest hur man än vrider och vänder på det.
Inte konstigt att vi bli lite kräksjuka och skadeglada. Man bryr sig mer om vad alla andra gör än att faktiskt lägga energi på sig själv och sina egna handlingar. Eller så undviker man det eftersom man är livrädd för att konfrontera sig själv, räcker jag till? är jag bra nog ? hinner jag med allt? har jag den här” veckans outfit” på mig.
Man diskuterar hur synd det är om Beckhams och Brangelina och hurvida Lady Gaga behöver kallingar eller inte. Som om dessa människor faktiskt var en del av ens liv?
Man tar en fika med en vän och dippar en tredje i kaffet (ordspråk för att trycka ner en tredje part) för att känna sig lite snyggare, lite bättre och lite mer lyckad än andra.
Lycka, vad är det?
När är man egentligen lycklig och hur ska man kunna vara nöjd med sig själv i ett samhälle som ständigt höjer kraven på en? man kan alltid bli bättre.
Det är inte konstigt att fler och fler blir deprimerade, folk köper kläder, platt-tv och handlar nya skrytprylar på lån de inte kan betala tillbaka. Många unga tjejer äter knappt för att de ska se ut som Gina Tricot-modellen. Hur ska folk kunna hålla på sin egna integritet när omvärlden hela tiden gör allt för att placera dig i ett fack.
Ungdomar vägrar jobba i hopp om att istället bli upptäckta, bli något och tjäna mer än medelsvensson som verkar lite osexigt när man kan bli en celebritet och tjäna miljoner.
En dag kan det vara försent och då ångrar man att man satt där och la ner tid på att diskutera hur andra lever sina liv, vilka small-dick-komplex killar har och hur mycket tid man la på allt det där man egentligen inte ville, för att man inte trodde tillräckligt mycket på sig själv för att nå sina drömmar.