Alla färg alla känslor
JAN DAVIDSSONMåleriKonstfrämjandet
Vernes tripp. En historia om den berömde författarens framtidsvisioner.
Foto:
Och, naturligtvis, med många blottade känslor.
Han möter själv i entrén i form av ett självporträtt, Speedaway. En liten ironisk kick, kanske till och med humoristisk. Han är det i sin Fucking blaupunkt också, den där blå går alltså inte att undvika, mitt i allt annat ligger den envist kvar och det är så man uppfattar färgerna. De är nödvändiga och de bestämmer sin närvaro.
Det är riktigt roligt - hur allvarligt det sen är.
I Förortsidyll, så som Davidsson ser det, finns både värme och det hemska kalla, men de varma färgerna överger konstnären praktiskt taget aldrig. Jan Davidsson är alltså en gedigen målare, expressiv, full av liv och nerv, korta starka impulser men aldrig så att färgflödet döljer en skicklig tecknare. Ibland ligger ett mönster som ristningar över delar av målningen, vad nu det kan betyda. För allting finns och sägs i de målade formerna och de klara färgerna. I ett par mer stilla bilder ingår en hund, tydligen med annan utstrålning.
Måleriet ger intryck av att vara ett centrum mitt i livet. Ett öga i stormen. Högst vitalt. Mer deltagande än registrerande.
Så jobbar vi med nyheter