Christian Grey håller om Anastasia Steele och säger något i stil med ”män måste ha slängt sig över dig hela ditt liv”. Som tittare undrar jag om dessa har en relation dold för oss. Ingenting hos Anastasia Steele indikerar att hon skulle vara en person män skulle köa efter. Tråkigare rollfigur får du leta efter länge. En personlighetslös tjej som inte utmärker sig på något sätt är plötsligt åtråvärd.
Att kritisera ”Fifty Shades Of Grey” är svårt. Den baseras på ett av litteraturhistoriens sämsta verk, speciellt i relation till dess framgång. EL James som skrivit böckerna är ingen författare utan någon som har lyckats sätta sina tonåriga fantasier på pränt. Så vad ska en regissör göra med den förutsättningen?
Trots hindret finns en hel del som sänker även filmversionen. Största problemet är att berättelsen är för tråkig. Det finns egentligen inte mycket till konflikt i kärlekshistorien om man inte räknar faktumet att Grey inte vill vara romantisk. Men böckerna baseras på ”Twilight” vilket innebär att paret kommer att få varandra trots allt. Så vad tjänar det till att två karaktärslösa tråkar gungbrädar sig mellan om de vill ha varandra eller inte?
Oavsett vad seriens fans säger är en av orsakerna till framgången de explicita sexscenerna.
Ekvationen är enkel, många blir upphetsade av att läsa om sexuella handlingar. Låt gå att sexet är orealistiskt och inte ger en rättvis bild av BDMS. ”Fifty Shades Of Grey” har varit tillgänglig på ett sätt som sexromaner inte varit tidigare. Utan den här aspekten har berättelsen bokstavligen ingenting att erbjuda. Som kärlekshistoria är den störande. Som karaktärsdrama fullständigt infantilt. I filmen är sexuella dimensionen bortblåst. Scenerna klipps ofta innan något händer och kvinnliga regissören Sam Taylor-Johnsons blick är extremt manlig. Dakota Johnson är helnaken med stor frekvens medan
Jamie Dornans bringa är det mesta som syns hos honom. Ett annat problem är hiskeliga avsaknaden av kemi mellan huvudrollerna. Vad dessa två vill med varandra är en mystisk gåta. Johnson fungerar som Ana (ingen direkt komplimang till henne) men Dornan är inte helt rätt. Slutresultatet blir en extremt tråkig film utan några som helst sevärda kvalitéer. Finns ingen ork att bry sig. Enda fördelen mot boken är att vi slipper höra Anas småaktiga och larviga tankar. Och lite humorinjektion gör helheten marginellt bättre. Dock inte tillräckligt för att skingra bort snarken.