26 och vuxen? - inte jag i alla fall
David Iwung
Foto: Fotograf saknas!
Tjugosex!
Ena foten är på väg mot vuxenvärldens (av)grund.
Snart måste jag bestämma om jag sätta ned 44:an för gott eller lyfta bort den och fortsätta mitt underbart, sköna och ansvarsfria leverne.
Tankarna på att vara vuxen avskräcker och fascinerar på samma gång.
Fördelarna: klara sig själv, aldrig behöva oroa sig för att komma in på krogen och...och....
Nackdelarna: ta ansvar för sina handlingar, påtryckningarna att skaffa familj och barn, slopade ungdomsrabatter, få höra: "du har ju alltid haft large, måste du ha XL nu?", förväntas köpa dyra och genomtänkta julklappar/presenter, hjälpa kompisar att flytta, att ha CSN som brevkompis, känna pressen att ringa mor - och farföräldrarna med jämna mellanrum och...nej, vi slutar där.
Ni fattar.
Jag är inte redo att växa upp och vägrar att göra det på ett tag.
Ungdomens underbart skyddade och inrutade vardag har mig i ett bastant grepp.
Där är reglerna enkla: David är bäste dräng.
Vad är det värsta som kan hända med att lägga sig i en obäddad säng?
Varför ska man bara få dricka öl på lördagar?
Åtta timmars sömn? För spädbarn kanske, lite kallt vatten och jag studsar i väg till jobbet med två timmars vila i kroppen.
Jag blir inte yngre.
Men jag känner mig inte en dag äldre.
Drömmen att bli rockstjärna är starkare än någonsin.
Övertygelsen i drömmarna att jag springer in bredvid Zidane på ett fullsatt Santiago Bernabeu likaså.
Jämfört med många i min bekantskapskrets står jag kvar på ruta ett, frånsprungen och med noll chans att komma i kapp.
Vi pratar sambo, barn, barn på väg och ett boende som inte ens Martin Timell skulle klarat att fuska ihop.
Inget fel i det - absolut inte.
Men jag är inte redo för hur mycket ansvar som helst.
De senaste somrarna har det burit i väg på festival.
På hemväg har det varit samma snack:
- Nu var det sista gången. Nästa år gör vi något annat.
För en knapp vecka smordes de första semesterplanerna.
De första bokningarna avgjorde nästan: det blir Roskilde eller Hultsfred.
Livet på festival sammanfattar den här krönikan på ett utsökt sätt.
Där finns det ingen annan dag än den pågående.
De efterföljande och livet som vuxen får vänta.
Så jobbar vi med nyheter