Att 13 % av Sveriges vuxna befolkning lagt sina röster på ett främlingsfientligt och räddhågset parti är tragiskt, men också någonting som vi i vår vardag får hantera och bemöta. När jag gick till jobbet i måndags morse, mötte jag en vacker invandrarkvinna med en liten flicka. Jag log, samtidigt som hon drog sin dotter närmare och jag ville så gärna berätta att jag inte var en av dessa 13 %, men denna gång behöll jag skammen inom mig. Jag intalar mig ändå att vi endast kan bekämpa de mörka krafterna genom att bli ännu mer öppna, toleranta och inbjudande. Jag intalar mig att vi ändå är 87 % som förespråkar humanism och solidaritet framför stängda gränser och en unken nationalromantisk sentimentalitet.
När krutröken lagt sig från den skoldebatt som handlade om ett förstatligande, betyg från BB och om fler karriärtjänster, kavlar vi i skolan upp ärmarna och ser verkligheten för det den är. Med all respekt för de reaktioner som fallande Pisa-resultat kan åstadkomma i form av syndabocksjakt, kommer vi alltid tillbaka till de grundläggande förutsättningarna för att skapa en bra skola.
När jag nyligen fick den svårgripbara frågan ”Vad är kvalitet?”, tog det mig en resa till månen och tillbaka, innan jag hittade orden. Vad det i grund och botten handlar om, är att varje dag, vecka efter vecka, skapa fler och bättre möten mellan lärare och elev. Endast där, i det magiska mötet mellan pedagogen och barnet, kan vi sätta ord på begreppet kvalitet. Det handlar helt enkelt om att åstadkomma tillräckligt bra undervisning. Så komplext, men samtidigt grundläggande enkelt, om vi förmår oss att räta på ryggen och skrapa bort alla oväsentligheter. Det handlar inte om huruvida huvudmannen är kommunen, staten eller en fristående aktör, det handlar om ett ledarskap med kompetens och intresse för att ge goda förutsättningar för oss att åstadkomma en högkvalitativ undervisning. Jag vill ha personal omkring mig som brinner för sitt uppdrag och som är här av rätt anledningar. Eller för att citera den brittiske skolforskaren Dylan William: ”De enda jag vill se i undervisningssammanhang är människor som verkligen vill lära andra något. Bara de kommer att investera så mycket kraft som det faktiskt behövs för att bli goda lärare.”
Glöm inte bort detta, Baylan, Björklund och Fridolin. Se och lär av de framgångsrika skolaktörerna, oavsett om de är kommunala eller fristående. Börja prata om kvalitet istället för kvantitet, börja prata om det som verkligen betyder något för våra elevers studieresultat.