Vissa produkter och tjänster i samhället subventioneras genom lägre moms. De mest välkända exemplen är inom litteratur och kosmetika. Sänkt moms har ökat bokköpen och priset för böcker är inte så svindlande idag. För kosmetika har det handlat om att jämna ut konkurrensskillnaden mot taxfree-shoppingen. Dessa skillnader märks. Inom biografbranschen ser framtiden inte lika ljus ut.
Under våren gick en reklamfilm på bio som varnade framtidens biografpublik för den ökade moms som skulle röstas igenom. Det skulle innebära en biografmoms från 6 procent till hela 25 procent. Reklamens dramaturgi var filmisk och väldigt vinklad. Där ställdes bio mot finare kultur.
Fredagsmys i Norrtälje ställdes mot Dramaten och dess lägre moms. Frågan var, varför ska momsen vara lägre inom vissa kultursorter?
Riktigt så fungerar inte momsen. Den är del av en ny filmpolitik som röstades igenom nu i juni. Förutom ökad moms som ska finansiera förändringar finns en del andra planer. Det kan på sikt gynna svensk film. Filmfantaster om några vet vilken typ av katastrof som präglat svensk filmindustri ganska länge. Branschen ska också få större inflytande i vilka svenska filmer som blir gjorda, med brasklappen att branschrepresentanter som väljs in i de råd som är planerade väljs av Svenska filminstitutet (SFI). Tiden får utvisa om SFI får en dämpande effekt på tänkt ökning av mångfald.
Men, momsen är inte helt utan signifikans. Argumentet från politikerhåll är att även biografavgiften tas bort. Långt ifrån alla biografer betalar den idag. Mindre biografer, främst på landsorten, har inte betalat avgiften. Vilket kommer att göra skillnad för biografägare på mindre orter.
Det är inte i första hand en sexkronorsökning på Filmstaden i Norrköping som skulle slå hårt. För de mindre biograferna kan skillnaden däremot bli avgörande. En större ökning kan göra att antalet besökare minskar och till slut kan biograferna inte göra annat än att lägga ner.
Man bör även ha i åtanke att biobiljetter ökat markant i pris de senaste decennierna. Samtidigt har alternativen till biografer varit på frammarsch under minst 15 år. I det här sammanhanget är höjda biljettpriser ett slag mot landsorten och människors möjligheter till att ta del av kultur. Film går självklart att se hemifrån men biobesök är något annat.
Människor på mindre orter tjänar dessutom mindre så ökade biljettpriser gör skillnad där. Samtidigt får glesbygden mindre och mindre i kulturupplevelser.
Att eventuellt även förlora möjligheten till att ta in världen och sin omgivning genom ett besök på ortens bio kan bli förödande. Nu står hoppet till de långsiktiga effekterna av nya filmavtalet, för de kortsiktiga ser oroande ut.