Anders Gudmundson, Stockholm, arbetar i gränslandet mellan konst och teknisk konsthistoria. Han målar på plats ute i naturen, traditionellt oljemåleri, och med ett målarskrin som ska motsvara den utrustning som tidiga friluftsmålare som Eckersberg, Corot och Constable hade.
– Det är ett projekt som jag hållit på med sedan 2013-2014. Jag har dokumenterat vädret, med hjälp av friluftsmåleri, alltså på plats, direkt från naturen. Det är en väldigt snabb process, väder och moln rör sig väldigt fort, säger Anders Gudmundson.
Idén kom när han fick höra talas om en händelse för 200 år sedan. En del av den romantiska perioden drabbades av en liten klimatkatastrof när Mount Tambora i Indonesien fick ett utbrott 1815. Aska förmörkade atmosfären, vilket sänkte medeltemperaturen, orsakade missväxt – men också spektakulära grynings- och skymningshimlar, med intensiva röda färger, som vi till i dag uppfattat som en konstruktion av det romantiska sinnet, med starka känslor, men som kanske var en direkt miljöpåverkan.
– Nu har jag målat varje sommar, på ungefär samma ställe, en by på Gotland som heter Mästerby, säger Anders Gudmundson.
Precis som romantikens målare gjorde på sin tid dokumenterar han vår tids förändringar i väder och klimat. Under den heta sommaren 2018 målade han till exempel den intensivt mörkblå himlen, utan moln, och den bruna marken.
Det är de målningarna han nu visar på Konstforum i Norrköping. När han kom hit insåg han att SMHI ju ligger här.
– Drömmen vore att få hit deras konstförening eller folk från SMHI, säger han.
Gudmundson visar också små fina målningar av mat, stilleben, med ostar, spetskål i plast och lök, också studier av ljus.
Anders Gudmundson ställer ut tillsammans med sin sambo, Ellen Cronholm. Hon visar grafik i storformat, med fragment av byggnader, bitar av arkitektur, från Venedig men också från världsarvsstaden Palmyra i Syrien där terrorgruppen IS sprängt sönder antika tempel.
– Det är fragment från platser där jag tänker att människor har vårdat de här platserna väldigt länge, men att de också håller på att förstöras av människor, raderas ut, säger Ellen Cronholm.
Hon har inte själv varit på plats i Syrien, utan hämtat inspiration från en plats på internet som är som ett minnespalats för Palmyra. Den startades av en arkeolog som själv är försvunnen, men arbetet med att lägga upp bilder har levt vidare genom andra.