Franskinspirerad musik i olika skikt och skepnader framfördes i torsdags kväll i De Geerhallen när Norrköpingssymfonikerna mötte Olle Persson. Det blev en avslappnad och lättsam kväll där modernistiska förtecken tolkades med en stor portion charm och mycket värme.
Balettmusiken "Parade" av Erik Satie fick ett mjukt och melodiskt böljande framförande med många burleska inslag direkt från gatubilden. Tombolahjul, skrivmaskin och andra vardagsnära detaljer fanns på plats och användes flitigt. Francis höll igen lagom och lät inte det bastanta skena iväg, mycket av lyrik och en stor doft av parisisk flärd låg som ett raster bakom tonerna. Elefanten Babar anades bakom knuten.
Mer Satie fick vi höra i "Trois Melodies" när Olle Persson gjorde entre och serverade fransk text och ton med lätthet och elegans. Han utnyttjar innebörd och innehåll, man ser bilderna som sjungs fram och hans närvaro blir en brygga mellan sångerna och publiken. I Saties romans-schlagerliknande sång "Je te veux" värmde Olle Persson på med smäktande lyrisk klang.
Mer kärna och ambitiöst fokus hittade vi "Quichotte a Dulcinee" där speciellt den sista sången, en frejdlig dryckesvisa, blev på allvar. Orkestern puttrade på fint i Gymnopedie 1 och 3 av Satie med en riktigt modern och tät tolkning.
Kvällens musikaliska klo blev dock Igor Stravinskys balettmusik "Petrusjka". Framförandet var energiskt och brett upplagt, detaljerat och mycket ambitiöst utmejslat i nyanser och dynamik.