Som koncernchef för Schibsted Sverige Ă€r Raoul GrĂŒnthal en av medievĂ€rldens mĂ€ktigaste doldisar i Sverige. Den svenska delen av Schibstedskoncernen har 1|600 anstĂ€llda pĂ„ bland annat Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Blocket. Han skyr vare sig makt eller egen medieexponering, men drivkraften Ă€r en annan.
â Jag gĂ„r i gĂ„ng pĂ„ uppdraget. Det kĂ€nns meningsfullt att driva diskussionen som formar vĂ„rt samhĂ€lle och vĂ„r sjĂ€lvbild, sĂ€ger han.
Osökt tar han upp exemplet Gula bĂ„tarna, dĂ€r Schibsted tillsammans med SjörĂ€ddningssĂ€llskapet har medverkat till att rĂ€dda livet pĂ„ 1|892 bĂ„tflyktingar pĂ„ âDödens hav".
â Vi blir mindre vĂ€rda om vi bara tittar pĂ„ nĂ€r barn drunknar. Det kĂ€nns fantastiskt att hjĂ€lpa folk som Ă€r i samma situation som min pappa var för 70 Ă„r sedan, dĂ„ han kom som flykting frĂ„n Estland.
Som utprĂ€glad entreprenör har Raoul GrĂŒnthal Ă€nnu en drivkraft: Att lotsa koncernen genom det digitala paradigmskiftet.
â Det krĂ€ver oerhört mycket affĂ€rsmannaskap för att âprodukten" ska överleva. Det Ă€r kul, men ocksĂ„ allvarligt. Om man misslyckas kan det fĂ„ mycket stora konsekvenser.
Finns Svenska Dagbladet kvar som papperstidning om tio Ă„r?
â Tidningen Ă€r starkt kopplad till papper sĂ„ jag tror att papperstidningen finns kvar under lĂ„ng tid. Men i huvudsak kommer tidningen att finnas digitalt, ungefĂ€r som Aftonbladet i dag. Det Ă€r positivt att folk Ă€r beredda att betala för digitalt innehĂ„ll. SĂ„ var det inte för fyra-fem Ă„r sedan. Hoppas trenden hĂ„ller i sig, sĂ€ger han.
ĂndĂ„ menar Raoul GrĂŒnthal att jobbet inte Ă€r allt.
â Mitt vĂ€rde som person uppstĂ„r inte av framgĂ„ngar i yrket.
VarifrÄn kommer denna grundmurade sjÀlvkÀnsla?
â Det kan lĂ„ta lite platt, men jag hade en bra barndom. Vi var fem syskon sĂ„ jag fick förtroende och fick klara av mycket sjĂ€lv tidigt.
Som mellanbarn kan en viss diplomatisk förmÄga ha följt med, menar han. Och mer dÀrtill:
â Som mittbarn kan man bĂ„de ge och ta order.
En dag fick förÀldrarna för sig att barnen skulle fÄ uppleva ny kultur och nytt sprÄk. Flyttlasset gick frÄn smÄlÀndska landsbygden till Paris. En omvÀlvande omstÀllning för en tioÄring kan tyckas.
â Nej, det var ingen âbig deal". Jag hade trygghet runt omkring mig.
Sex Är senare fick tonÄringen ett stort förtroende. Han blev tillfrÄgad av skolledningen om att starta Lisa, en svensk skoltidning som snart utvecklades till en tidning Àven för andra svenskar i Paris.
ĂndĂ„, trots att han liksom sin pappa frossade i tidningar, fanns ingen tanke pĂ„ att Ă€gna livet Ă„t mediebranschen, han ville hĂ„lla pĂ„ med affĂ€rer. Efter 3,5 Ă„r pĂ„ Handelshögskolan i Stockholm och ett par Ă„rs extraknĂ€ckande som ekonomijournalist startade Raoul GrĂŒnthal Finanstidningen, en konkurrent till Dagens industri som han tyckte var alltför âflamsig".
â Jag tyckte att jag var mycket bĂ€ttre Ă€n alla ekonomijournalister och hade mycket att komma med. Jag hade inte vĂ€rldens ödmjukaste sjĂ€lvbildâŠ
PÄ den vÀgen blev 22-Äringen entreprenör. SÄ smÄningom lÀmnade han finansbranschen för att som 36-Äring rekryteras som vd och chefredaktör pÄ Tidningarnas TelegrambyrÄ (TT). Och sedan 2006 Àr han pÄ Schibsted.
Högt tempo till trots blir han sÀllan stressad pÄ jobbet. DÀremot privat.
- Jag kan bli stressad nĂ€r jag kĂ€nner att jag inte levererar för mina barn. DĂ„ försöker jag att bĂ€ttra mig. För att fungera som förĂ€lder gĂ€ller det att planera och ha disciplin i jobbet. Jag har svĂ„rt att tĂ€nka mig att ta ett jobb som inte skulle fungera med familjen, sĂ€ger Raoul GrĂŒnthal.