Kjell Lönnå är hela folkets körledare. De senaste 65 åren har denne ännu aktiva och mångfaldigt prisbelönta körledare ansvarat åtminstone 1|500 konserter världen över. Bland annat ledde han kören vid Olof Palmes begravning och vid en mottagning i påven Johannes Paulus II:s privatvåning.
Vad får dig att gå hem i alla läger?
– Det är nog min önskan att glädja människor. Det som möjligen skiljer mig från andra körledare är lång erfarenhet som programledare i radio och tv. Jag märker jag att jag har lätt för att fånga publiken och försöker att vara pedagogisk. Jag vill att en konsert ska vara underhållning i dess bästa form. För att skapa dynamik försöker jag att variera mina program i stil och längd, berättar han hemma i sitt arbetsrum.
Bland musikinstrumenten som hänger på väggen utmärker sig den gulaktiga nötta gitarren vars band bär spår efter farmors fingrar. Men det var mamman, en odiplomerad kantor, som fångade upp den osedvanligt livlige åttaårigens musikintresse. När han klinkade på det slitna brunmurriga Östlind & Almquist-pianot ropade hon från köket: "Ta inte det ackordet, utan det!".
Hon lärde Kjell och hans två år äldre bror Harry de tre viktigaste ackorden (tonika, subdominant och dominant) och att sjunga i harmoni och stämmor.
– Det var fantastiskt och lärorikt att sjunga med mamma.
Då musik- och ledarskapsintressen tog överhanden under övre tonåren, hoppade han av gymnasiet och bildade Sundsvalls ungdomskör, sedermera Sundsvalls kammarkör. På 1960-talet kände sig Kjell manad att även få i gång en manskör, KFUM.
Sex decennier senare leder han fortfarande dessa körer, samt damkören Confetti, med oförminskad entusiasm. Han gick i pension vid fyllda 62 och har jobbat “110 procent" sedan dess. Denna aldrig sinande drivkraft kan vara sprungen ur ett osläckbart bekräftelsebehov.
– Jag utbildade mig så småningom till musiklärare, men under en lång tid var jag autodidakt och ville få bekräftelse på att jag dög. Jag känner fortfarande att jag måste måna om vara ett strå vassare för att bli accepterad.
Samtidigt är det krävande arbetet med att varje vecka leda tre körer, med 150 personer i åldrarna 20-75, oerhört givande.
– Att medverka i en kör är frivilligt och lustbetonat så min uppgift är att se till att repetitionerna blir värdefulla och lockande för körmedlemmarna. Jag känner att jag vill ge dem något som tillför harmoni, både musikaliskt och socialt. Jag ger och får mycket energi tillbaka. Det är nog det som är mitt livselixir! Det tänker jag fortsätta med så länge jag är fräsch och frisk.
Vad som håller honom i gång utanför körledarens podium kan mycket väl vara ett väl underhållet barnasinne.
– Jag är som jag var som 10-15-åring. Jag gillar humor och att vara barnslig och som alla försöker jag att vara vänlig och omtyckt, säger Kjell Lönnå.