Länsmuseet i Östergötland har valt att söka sig utanför länet – till Kivik, där Jonas Rooth är verksam. Under sommaren visas ljuskronor, urnor, kandelabrar och lampetter i utställningen ”Praktföremål” på Löfstad slott.
– Jag blev glad över frågan att ställa ut. 1996 var jag här med familjen och jag hade en tydlig, positivt laddad, minnesbild av rummet. Det har fint ljus och harmoniska proportioner, säger Jonas Rooth.
Slottsrummet är från en tid, 1600-1700-tal, som konstnären hämtar mycket inspiration. Men även den senare nyklassicismen nämner han som en viktig epok för honom.
– Jag brukar ge Drottningholms slott som exempel, det är stramt men smyckad med löst sittande dekor på ytan. Jag eftersträvar symmetri, balans och en stram grundform som man kan tillåta sig att utsmycka. Det får inte bli för sladdrigt och kladdigt, säger han.
Förkärlek för överdådJonas Roth tillverkade sin första ljuskronaför 20 år sedan, ett uppskattat och uppmärksammat examensarbete på Konstfack. Genom åren har han sedan dess skapat mellan 150 och 200 ljuskronor som han blåst för hand i sin glashytta. Den största ljuskronan i utställningen består av cirka 300 delar i klara färger.
– Det jag gillar är att ljuskronor inbjuder till att jobba med glas i ett större format. Jag har också en förkärlek för överdåd, säger han.
Formspråket stack ut på Konstfack, där lärarkår och studenter hyllade exempelvis Kaj Fracks modernistiska design med återhållsamma linjer.
– Jag gick jag på ren lust. Det var inte en medveten reaktion på modernismen, men jag tyckte nog att den var lite ospirituell. Att folk reagerade positivt på mina verk kan nog hänga ihop med att de låg i tiden och att folk längtade efter något nytt. Många säger att de blir glada av det jag gör.
Tog i så det var äckligtI mitten av 80-talet gick Jonas Roth Glasskolan i Orrefors, men han har också varit lärling i flera små glashyttor. Det var under en sommarkurs i USA som han började att lägga in rikligt med färg i glaset.
– Jag gjorde en pokal och ville prova något nytt. Jag lade i så mycket färg i glaset att jag trodde det skulle bli äckligt – för mycket. Men jag hade ändå viss balans med återkommande färger.
– Jag märkte att det fungerade. Jag kom aldrig till någon bortre gräns. Där och då lärde jag mig att arbeta med färg.
Till en början arbetade han mest med fyra grundfärger – blått, rött, grönt och orange, men med tiden har flera nyanser tillkommit, bland annat pasteller.
Utställningen öppnar på söndag, den 1 juni och pågår till den 7 september.