I ett rum i en lånad sommarstuga sitter en blond kortklippt kvinna ensam i en fåtölj med ryggen åt betraktaren. Det är fotografen själv, även om det är svårt att tro när man nu möter henne. Håret är längre och numera svart.
Anna Pernilla Olofsson Hjort, Stockholm, född 1977, visar två verk i den lilla Studion på Konstforum. Det första är tre fotografier, "Det existentiella tomrummet". Det är ett av de fotografierna som beskrivs ovan.
– I allting jag pysslar med handlar det om rumslighet, tomrummet i mig och gränserna. Var finns gränserna mellan mig och den yttre världen? Vem är jag? Vem kan jag acceptera att vara?
– Det här är mitt privata rum, min privata egna rumslighet, som jag ifrågasätter och funderar kring, säger hon och visar på fotografierna från sommarstugan.
Att ansiktet inte syns är medvetet.
– Här syns inte känslorna. Man ser inte om jag är glad eller ledsen. Jag kan känna ett vemod kring det som jag tycker om. Man får försöka fantisera om den här personen på egen hand. Det är väl det jag gör om mig själv. Jag vänder mig själv ryggen.
Det andra verket är "Bodies of excess", överflödiga kroppar. På en skärm visar hon en videofilm om hur hon spänt röda trådar i ett skogsparti mellan två bostadsområden, mellan Bredäng och Mälarhöjden, i Stockholm.
Också här handlar det om gränser, mellan människor, och människor och djur, och mellan bostadsområden. Hon ville utforska en plats som separerar människor rent socioekonomiskt.
En installation intill, av latex, påminner obehagligt mycket om hud.
Utställningen pågår fram till den 12 mars.