Sent på söndagen, natten mot måndag, sändes 2017 års upplaga av The Golden Globe Awards. Det är största galan innan huvudakten i Hollywood, Oscarsgalan, i februari-mars.
Årets tillställning går att beskriva som mer hopplös än på länge.
Flera olika personer, däribland Meryl Streep, presentatören Jimmy Fallon och Viola Davis, uttryckte missnöje med att tolv dagar efter prisutdelningen skulle Donald Trump hamna i landets officiellt mäktigaste position.
Att ta ställning är inte helt ovanligt i amerikanska prisgalor men sådant brukar mer hamna på udda fåglars axlar.
Politik har alltid letat sig in i olika filmgalor. Ofta har det handlat om enstaka aktioner, exempelvis när Marlon Brando vägrade acceptera sin Oscar 1973 för rollprestationen i ”Gudfadern”. I stället skickade han Sacheen Littlefeather som läste ett tal från Brando, om att han inte kunde acceptera statyetten på grund av hur USA behandlade sina urinvånare.
En annan känd politisk stund på Oscarsgalan är 1978 års vinst för Vanessa Redgrave. På grund av sin politiska kamp för Palestina var Redgrave en kontroversiell person i USA på 1970–80-talet. Även i dag är uttalat stöd för Palestina inte totalt rumsrent – men då var det än värre. Det ledde till att olika grupper försökte propagera för att hon inte skulle få priset. Redgrave vann ändå. I talet tackade hon för att juryn valde att bortse från pressen att inte välja henne. Liksom Brandos utsände Littlefeather blev Redgrave delvis buad för sin insats.
I modern tid har de politiska talen varit mindre kontroversiella. Det har handlat om att stödja USA vid rätt tillfälle och kritisera George W Bush vid rätt tillfälle. Leonardo DiCaprio höll ett tal om klimatet och planeten. Samma år talade Patricia Arquette om ojämställdhet mellan könen. En del försök att gå emot normer och status quo har funnits. Alejandro Iñárritu nämnde mexikanska migranters rätt att möta samma respekt som andra immigrantgrupper. John Legend och Common påpekade orättvisan riktad mot afroamerikaner. Kritiken har ändå mest ofta varit lagom.
Mery Streep fick stor uppmärksamhet för sitt tal på Golden Globes men också en del kritik, inte bara från Trump och hans anhängare. Det var ett fint tal men inte modigt. Streep riskerade inte problem i sin bransch eller burop. Hon avslutade med att tala om vikten av pressfrihet. Ett försvar med lite bitter eftersmak eftersom Hollywood är en sektor som i allra högsta grad försöker begränsa journalister. Hennes protest var alltså på vissa sätt som äldre dagars våghalsiga medan på andra sätt som vi sett på senare år, tillrättalagd.
En annan skillnad på årets ”Golden Globes” och kanske kommande Oscars är att nu är det ett polariserat land som tar del av orden. Nu är problematiken av högst inrikes karaktär. Eventuella tal kommer kännas personligt för stor en del av tittarna. Talen kommer på vissa sätt att likna inlägg i ett psykologiskt inbördeskrig. Det har den amerikanska filmindustrin inte varit med om på decennier.