Nästa steg är att ta itu med ett ruttet system där fler är förövare.
Det kändes alltid som om något var lite fel där. Att besattheten av skådespelare efter skådespelare inte kändes helt ren. Att när Harvey Weinsteins intresse för Gretchen Mol, som han gjorde allt för att göra till superstjärna, inte handlade nödvändigtvis om hennes gränslösa talang utan att han hade intresse för henne på något annat sätt. Det sägs nu att Weinsteins sexuella utnyttjande av kvinnor var en hemlighet välkänd inom Hollywood-kretsar. Vilket gör det än mer tragiskt, att vetskapen fanns men ingen vågade säga något.
Men för ett par veckor sedan gick både New York Times och The New Yorker ut med storyn om männen med makt och deras utnyttjande av sin position. Harvey Weinstein är frontfiguren, mannen som lyfte independent-genren samtidigt som han tog för sig av allt han kunde. Hans CV innehåller ändlös nivå av framgång. Förmodligen har det varit en lyckoträff att få roll i någon av hans produktioner. Weinstein trodde förmodligen att hans makt skulle skydda honom från repressalier. Vilket det också gjort länge. Också därför att han inte är den enda, även om just han verkar knappt ha hållit på med annat senaste decennierna. Det är av sekundärt intresse men utifrån kan man verkligen undra hur han kunde vara producent och samtidigt inte göra annat än att förgripa sig på människor. Så rättmätig har han varit att han inte ens brytt sig om att hålla sig till mindre kända skådespelare som skulle teoretiskt varit lättare att tysta. De flesta av dagens och gårdagens storstjärnor verkar ha haft möten med Harvey Weinstein där han på olika sätt gått för långt.
Efter avslöjandet i media har effekterna kommit, förvånande nog skulle man kunna säga. För vad har gjort att Polanski, Cosby och Allen kunnat fortsätta? Är det ett numerärt spel? Att vid ett visst antal offer går det inte längre? Vem vet men Harvey Weinstein har blivit sparkad från sitt eget företag, sparkad ur Oscar-akademien och lämnad av sin fru. Förvånande nog har något äntligen hänt alltså. Samtidigt finns en personifiering i hur ämnet hanteras som visar risk för att strukturerna får förbli som de alltid varit.
Weinstein ska naturligtvis inte komma undan, samtidigt höjs röster om att problemet är större än en enda man. Att risken med att fokusera på en person enkom är att ett symptom lindras men sjukdomen inte blir botad. Överallt sitter säkert chauvinistiska producenter och regissörer oroliga för huruvida deras förbrytelser kommer upp i ljuset eller inte. Dessa personer är nöjda om en enda individ märks ut som rötägg. Endast då kan de fortsätta som de har gjort hittills. Det är inte längre enbart kvinnor som berättar om sina upplevelser. Både skådespelaren James Van Der Beek och Terry Crews har berättat om att de varit offer (utan att ha nämnt sina förövare). Den senare är före detta NFL-spelare, synligen stark. Men ingenting har tidigare stoppat maktfullkomligheten.
Förhoppningsvis kan Weinsteins otaliga felsteg öppna dörren till ett ruttet system.