Som en stor filmfantast och filmkritiker agerar jag ofta smakråd åt vänner, kollegor och familj. På bloggen "Frankly My Dear" som finns på folkbladet.se har jag skrivit om att recensenter kanske inte är de bästa att ge fria tips ur tomma intet. Ser man flera filmer per vecka har man inte all information nära till hands utan inuti huvudet finns en röra. Men fråga mig om en specifik film och jag kan ge dig en genomtänkt presentation. Känner jag den som efterfrågar kan jag till och med avgöra huruvida just den filmen passar just den personen. Enstaka personer i min närhet kan till och med få personifierade tips då jag lärt mig deras smak.
Nåväl, ibland kommer frågor om en viss film passar barn.
Förra veckan kom svenska succén "Måste gitt" på tal och en vän undrade om det var ok att ta med sönerna för att se den på bio. Jag nämnde att en del våld förekommer i Ivica Zubaks sköna blandning av allvar och humor. Förvisso är våldet klart begränsat i jämförelse med genomsnittlig Hollywood-action. Barnen i fråga, tolv respektive åtta år gamla, kan vara något för unga för de mer våldsamma scenerna, speciellt den yngre. Samtalet fortsatte i konstaterandet att tyvärr så ser yngre barn ganska mycket olämpligt, i synnerhet småsyskon som pressar gränser mer febrilt när det finns äldre som får mer.
Sedan jag började recensera film har jag varit på stadens biografer i princip varenda vecka och bland det som slår mig är just barnfrågan. Det är inte ovanligt att föräldrar tar med sina barn till olika upplagor av "James Bond". Detsamma gäller många actionfilmer. Samma sak när "Twilight"-filmerna kom. Filmbolagen arbetar hårt för att sänka åldersgränserna av en väldigt logisk orsak. Ju fler som kan gå och se filmerna desto fler biljettintäkter, uppmärksamhet och mouth-to-mouth-PR. Tyvärr är det lönlöst att vänta sig att företag ska börja värna om barn och deras behov. Därför blir det ett ansvar för föräldrar att fatta beslut om vad som är lämpligt, även om barnet väldigt gärna vill se film. Så är det, barn vill vara större och utmanar gränserna ständigt. Att filmbolag lyckades få nästan alla "Twilight" förutom den sista ner till 11-årsgräns har med deras vinstplaner att göra. Se inte åldern som en rekommendation om du ska avgöra vilken film ditt barn ska få gå på. De låga åldersgränserna är bara bevis på att kommersialismen segrat.
Generellt har jag märkt en viss stränghet i min syn på vad barn ska se och inte. Tumregeln är att världen är fylld av filmer som är barnvänliga om än inte barnanpassade, därför måste inte barnen se "Twilight" eller "James Bond". Dessutom handlar det inte enbart om våld, i vuxenvärlden finns mycket som barn inte kan hantera förrän de kommit förbi vissa utvecklingsstadier. Ett bra exempel är just "Twilight" som omedvetet skapar en skev och ohälsosam bild av romantiska relationer mellan män och kvinnor. Barns personliga vilja kan inte vara enda styrmedlet i föräldraskapet. Ta min vädjan, ha mod och tålamod ett par år extra.