Det tog fem Är att göra klart "Lena". Pandemin krÄnglade förstÄs till upploppet, men Isabel Andersson hade heller aldrig nÄgon brÄdska. Filmen Àr hennes debut, sÄ hon ville lÀra sig hantverket och inte göra nÄgot förhastat. Samtidigt trivdes hon vÀldigt bra i Lena Nymans sÀllskap.
ââDet har faktiskt varit underbart. Jag Ă€r ju, som man kan ana, ganska förtjust i henne. YrkesmĂ€ssigt har det varit jĂ€ttehĂ€ftigt att fĂ„ göra den hĂ€r filmen, men privat har hon ocksĂ„ varit jĂ€tteviktig. En kompis att hĂ„lla i handen och ett sĂ€llskap som har gett mig jĂ€ttemycket, sĂ€ger hon.
Bekantskapen kom till av en slump. Isabel Andersson hade stött pÄ Lena Nyman som Ronja Rövardotters mamma, men hade ingen speciell relation till henne. Men nÀr hon jobbade pÄ Pocket Shop hittade hon Annika Perssons Lena Nyman-biografi "Jag vill ju vara fri" i en restlÄda, och sedan var hon fast.
ââJag blev helt fascinerad av henne och hennes historia och av att hon var en sĂ„ stor del av Sveriges skĂ„despelarvĂ€rld och vĂ„rt kulturarv, och jag Ă€lskade hennes personlighet. Hon var rolig och smart och var med om sĂ„ mycket tufft och var nĂ€ra livets svĂ„ra Ă€mnen, men hade Ă€ndĂ„ hela tiden en enorm kraft att ta sig vidare, sĂ€ger Andersson.
"Var verkligen knapert"
Filmen ramas in med Lena Nymans ord "Till min dotter om jag hade nĂ„gon" â antagligen frĂ„n en egen variant av en Anna Maria Lenngren-dikt â som Nyman lĂ€ste upp i ett gammalt sketchprogram i SVT. I dokumentĂ€ren fĂ„r orden en symbolisk laddning.
ââDet finns nĂ„got vĂ€ldigt starkt i det dĂ€r. Hon fick sjĂ€lv inga barn, men hon lĂ€mnade jĂ€ttemycket efter sig till alla oss andra. Vi Ă€r mĂ„nga i en yngre generation av skĂ„despelare och regissörer som kĂ€nner att vi Ă€r lite beslĂ€ktade med henne. Jag kan inte hitta nĂ„gon annan som fyller hennes roll.
Viljan att göra en dokumentÀren beskriver Isabel Andersson som rent instinktiv. Nu nÀr filmen Àr klar förstÄr hon lite mer vad den dÀr instinkten handlade om. Hon kÀnde igen sig i Lena Nymans bakgrund i arbetarklassen och i hennes blick pÄ klassamhÀllet.
ââDet kĂ€nns fĂ„nigt att kalla sig arbetarklass, men det var verkligen knapert och det fanns inga kulturella vĂ€gar. DĂ„ kan klivet över till den kulturella vĂ€rlden kĂ€nnas som en stor avgrund. Men man vill sĂ„ gĂ€rna och kĂ€nner att man har sĂ„ mycket att berĂ€tta för att man Ă€r frĂ„n den sidan. DĂ€r kan jag spegla mig jĂ€ttemycket i Lena, sĂ€ger hon och fortsĂ€tter:
ââKlass överlag Ă€r den intressantaste frĂ„gan att skildra, för det finns sĂ„ mĂ„nga lager i den och den pĂ„verkar allt.
"Lena" varvar arkivmaterial och scener ur Lena Nymans filmer med intervjupersoner som Kristina Lugn, Börje Ahlstedt, Marie Göranzon och Rolf Skoglund. Filmens handling förs framÄt med Lena Nymans egna dagboksanteckningar, upplÀsta av skÄdespelaren Alva Bratt.
NÀr Lena Nyman gick bort lÀmnade hon efter sig 17 papperskassar med dagböcker, som har fÄtt ligga till grund för filmen. För att sÄlla i materialet hade Andersson hjÀlp av en liten armé av researchers och praktikanter. Att sjÀlv lÀsa dagböckerna beskriver hon som en hÀftig upplevelse.
ââMan fick ta pĂ„ sig vita handskar och sĂ„ ser man en kaffeflĂ€ck och det var nĂ€stan sĂ„ att nĂ„gra av böckerna luktade cigg. DĂ„ kĂ€nde jag, gud vad sjukt, hon har liksom skrivit i den hĂ€r boken, 24 Ă„r gammal, och nu sitter jag hĂ€r och hĂ„ller i den. Men efter ett tag blir man lite avtrubbad nĂ€r man har gjort det dĂ€r i flera Ă„r.
"Hon Àr skitsmart"
Förra Ă„ret resulterade arbetet i en bok med ett urval av Nymans dagboksanteckningar 1962â1974. I de senare texterna trĂ€der vissa egenskaper fram som Isabel Andersson inte Ă€r sĂ„ förtjust i.
ââHon Ă€r skitsmart, skriver reflektioner om allt. Hon lĂ€ser till exempel Sartre och sĂ„ reflekterar hon över det. Men hon fĂ„r ett mer omfattande alkoholmissbruk pĂ„ 80- och 90-talet och dĂ„ Ă€r texterna inte riktigt lika skarpa. DĂ„ faller de ibland lite Ă„t martyrskapet och det ville jag inte ha med. Det Ă€r jobbigt att lĂ€sa, sĂ€ger hon.
Isabel Andersson har blivit erbjuden att göra ytterligare ett portrÀtt pÄ en kÀnd person, men nÀsta projekt planerar hon ska bli en spelfilm, avslöjar hon.
ââVi fĂ„r se om det gĂ„r att genomföra. Det Ă€r inte helt lĂ€tt, men den Ă€r lite löst inspirerad av Lena. Jag tycker att det Ă€r sĂ„ hĂ€ftigt nĂ€r hon gĂ„r runt i "Nyfiken"-filmerna och undersöker Sverige som klassamhĂ€lle, sĂ„ har jag tĂ€nkt pĂ„ hur klassamhĂ€llet ser ut nu. Jag vill bara ha en eller tvĂ„ skĂ„disar och utgĂ„r relativt autentiskt ifrĂ„n unga kvinnor i dagens klassamhĂ€lle, sĂ€ger hon.