”Skönheten i allt” vill saluföra premissen att det till och med finns skönhet i det värsta, förlusten av ett litet barn. Mot slutet kommer försök att förklara tesen vilket görs på ett märkligt otydligt sätt, otillräckligt framförallt. Originaltiteln är ”Collateral Beauty”, och denna sidoskönhet ska människor försöka att inte missa när deras sexåring avlider av allvarlig sjukdom.
Howard är en framgångsrik byråchef som håller ett inspirerande tal till sina anställda om att marknadsföring handlar om att alla vill ha kärlek, alla vill ha mer tid, alla fruktar döden. Tre år senare har Howard förlorat sin dotter och ser allmänt bruten ut. Han kommer förvisso till kontoret men mest för att bygga dominokonstruktioner. Företaget är i rejäl fara på grund av att den största aktieägaren försummar verksamheten. Därför vill hans tre vänner/affärspartners, Whit, Claire och Simon, få honom omyndigförklarad så att de kan fatta beslut om företaget utan hans inblandning. Så de anlitar en detektiv för att undersöka vad som pågår i Howards liv. När hon smugit tillräckligt länge verkar det som om Howard är påverkad av sorgen men inte tappat sinnet. Han skriver arga brev till kärleken, tiden och döden, till synes som en terapeutisk metod. Vännerna bestämmer sig för att hyra in skådespelare som ska personifiera dessa och svara på hans brev.
Tidigt i filmen när vännerna diskuterar Howards mående påpekar Claire att beteendet är normalt för någon som förlorat ett barn. Whit flikar då in att det har gått två år. Ungefär där fäller ”Skönheten i allt” sig själv. Om en film om sorg inte förstår att två års stark sorg över förlusten av den närmaste är naturligt har historien inte så stor chans. Att manuset är skrivet som om Will Smiths Howard är någon form av udda fågel gör det hela ytterst märkligt och poänglöst.
Om ”Skönheten i allt” hade handlat om tre vänner som i terapeutiskt syfte hyrde skådespelare för att få sin vän att bearbeta sin sorg hade det varit intressant. Deras val med målet att underminera vännen blir riktigt udda. Flera viktiga detaljer i filmen hjälper till att försvaga den. Den klyschiga sensmoralen om vikten av kärlek och att inte släppa kärleken ringer falskt. Många i sorg skulle gärna ha kvar kärleken också, det är ett val de berövas. Om du ska se en film om sorg går ”Manchester By The Sea” på bio just nu.