Är du rädd? För vad – mörker, spöken eller andra läskiga saker? Är alla rädda? Kanske är den du är rädd för också rädd?
Det här är frågor som ställs i Kulturskolans minimusikal. Det är en berättelse om en mörkrädd syskonskara som inte vill sova med nattlampan släckt. De får träffa Lilla My – en tjej som inte tycks skrämmas av något alls. Åtminstone inte av grådvärgar, skelett eller blodsugande vampyrer som de träffar under sin vandring genom natten.
– Vi ville inte bara göra en spökhistoria, utan dra den lite längre. Vi vill visa att alla är rädda för något, även Lilla My, som är rädd för närhet. Det handlar om att man själv kan bestämma över sin rädsla. Och att det farligaste är att inte vara omtyckt eller älskad av någon, säger Kristina Burin Eriksson, projektledare på Kulturskolan.
Ett annat syfte med föreställningen är att visa upp kulturskolans bredd och hur det går till när många elever i olika åldrar jobbar tillsammans med drama, musik och sång. Närmare 40 elever från de tre körerna Tonträffarna, Tonhöjdarna och Tonstänket samsas på scenen och sjunger sånger som "Frankenstein", "Hajarna" och "Jag är ett vanligt skelett" – uppbackade av Skelettorkestern, ett 10-mannaband med högstadie- och gymnasieungdomar. Men de flesta medverkande är elever i årskurs fyra till sju.
– Det är jätteroligt att spela. Hela helgen var vi här och repade, säger Lisa Lambot som spelar Lilla My i föreställningen.
"Vem är inte lite rädd" spelas i aulan i Kulturskolans nya lokaler på Fotbollsgatan och är en sorts förfest inför Kulturskolans officiella invigning i morgon, den 4 mars.