Annica Hedin och Hanna Klinthage har givit sig på ett utmanande projekt i sin nya barnbok. Det finns många fällor att gå i för den vuxna person som vill berätta för barn vad vuxna egentligen är. Risken för att den vuxna berättaren överför sina egna begränsningar, fördomar, drömmar, förgrämelser och/eller önskningar på barnen är mycket stor. I och för sig lär väl barnen överleva något sådant utan några större men. Konstiga barnböcker och underliga barnprogram på teve gör oftast mer nytta som en generations referenspunkter än vad de orsakar menliga skador på den uppväxande generationen.
Boken "Dom som kallas vuxna" är dock ingen riskbok. Jag läser den med glädje för mig själv. Annica Hedins texter är helt i min smak: "Vuxna kan nästan allt. Dom kan prata franska, såga med motorsåg och steka hela pannkakor", skriver hon. Annica Hedin har gett ut många böcker. Inte minst har hon skrivit många läroböcker för låg- och mellanstadiet. Hon debuterade som barnboksförfattare 2018 med boken "Stig" som har fått välförtjänt uppmärksamhet.
Läroboksbakgrunden har kanske påverkat författaren att göra en lärarhandledning till "Dom som kallas vuxna". Lärarhandledningen vänder sig till förskolan: "När ni läser boken tillsammans i barngrupp kan säkert fler funderingar dyka upp kring vuxnas beteenden. Det kan vara stora frågor som varför vuxna krigar men säger till att barn inte slåss, och konkreta saker som varför vuxna så ofta har svarta eller gråa kläder. Kanske kan det också bli protester; ”Så där gör inte min mamma”. Boken öppnar upp för både roliga och intressanta diskussioner. För egentligen handlar hur det är att vara människa – oavsett storlek."
Jag kan intyga att de där frågorna dyker upp. När jag läst boken för och med barn i min närhet så konstaterades snabbt att "du är ju vuxen men dina pannkakor är inte så snygga precis!"
Hanna Klinthages bilder är uttrycksfulla och detaljrika på ett tilltalande sätt. "Dom som kallas vuxna" är hennes debutbok i barnboksgenren. Våren 2017 tog hon examen ifrån Konstfacks linje för Illustration och grafisk design. I sin portfolio har hon inte minst ett antal illustrerade skapelser som spinner på temat om landsbygdens relationer till staden och om landsbygdens människors relationer till varandra.
I sin bok avhandlar Hedin och Klinthage flera spännande frågor som varför vuxna önskar sig tråkiga saker när de fyller år? Och varför gillar de äcklig mat? Och varför går vuxna på promenad egentligen; vad är vitsen med att gå utan att få någon särskild stans?
Frågorna om vad de vuxna är för några och varför de gör som de gör ges ett svar på bokens sista sida. "Ställ dig på en stol så får du en ledtråd om hur det kommer kännas (att vara vuxen)".
Så är det nog. Barn är små vuxna. Och vuxna är stora barn.