En kort bok om en längre hund

Jag har stort nöje under läsningen av denna spännande bladvändare till barnbok för de små. Ralf lär vara en mycket populär och omtyckt barnlitterär figur i hemlandet Frankrike. Populariteten är lätt att förstå. Dels finns det ett driv i handlingen; berättelsen rör sig framåt på ett effektivt sätt över de kraftfullt målade sidorna i boken. Dels är det lätt att känna såväl empati som sympati med Ralf som rör sig mellan motpoler. I bokens inledning är han en åthutad, utskälld och utkörd hund som går sin familj på nerverna. Han har ingen riktig styrsel på sin långa kropp utan hamnar i vägen för än den ena än den andra människan i huset. På vägen ut ur huset fäller den stackars Ralf en tår. Vid bokens slut är den nu väldigt långa Ralf en livräddande hjälte. Hans längd är inte längre ett problem. Tvärtom. Jag ska inte analysera bokens budskap och mening alltför mycket. Det är fullt möjligt att med behållning läsa "Ralf" rakt upp och ner som en spännande och kul barnbok om en hund. Punkt och slut. Jag skulle också kunna tänka mig att det under/efter läsningen kan bli spontana samtal om hur det till exempel känns att "vara i vägen" eller om hur kul det skulle vara att bli en hjälte. Ett annat samtalsämne mellan barn och vuxna som Ralf möjligen triggar igång torde kunna kretsa kring förändringens kraft: Idag är du i vägen. I morgon kan du vara vägen.