Kapat bildningsstöd väntas drabba glesbygden

"En kulturlivsmotor" – så beskriver Lena Byström, kultursamordnare på Östersunds kommun studieförbundens roll i Norrlands inland och i glesbygdskommunerna.

– Där är studieförbunden jätteviktiga, jag kan nästan inte nog betona det – det här så vansinnigt smärtsamt, säger hon.

Via studieförbundens kurser kan människor själva utöva kultur. Men Lena Byström betonar studieförbundens roll som medarrangörer av kulturella evenemang på mindre orter. Ofta går studieförbunden in "som hand i ryggen" på lokala kulturföreningar som anordnar exempelvis föreläsningar och konserter. När regionteatern Estrad Norr ger sig ut till små orter är även studieförbunden med, framhåller hon.

– Ingen har riktigt musklerna själv, men tillsammans klarar man det och där blir studieförbunden superviktiga.

Nationellt stod studieförbunden för 256 210 kulturarrangemang – i egen regi eller tillsammans med andra – under 2022 enligt Statistiska Centralbyrån, och 62 procent av förbundens samlade verksamhet handlar också om just kultur. Tillsammans med folkbiblioteken är studieförbunden de kulturinstanser som finns i princip alla landets 290 kommuner, påpekar Magnus Pejlert som jobbar med att utveckla Sensus musikverksamhet nationellt. När det statliga anslaget de kommande tre åren ska minskas från 1,8 till 1,3 miljarder kronor riskerar mindre kommuner att drabbas hårdare, tror även han.

– Självklart kommer vi att göra allt för att finns överallt där vi kan men våra förutsättningar försvinner ju. Vi har krav på oss att vi ska finnas i hela landet, men jag har svårt att se att vi kommer att finnas i alla Sveriges kommuner.

"Vässa verksamheten"

Finns det inget utrymme alls för studieförbunden att spara pengar? Morgan Öberg, chef för statsbidragsenheten på Folkbildningsrådet som fördelar de statliga anslaget, ser neddragningarna som ett sätt att "vässa verksamheten" men beskriver läget som "bekymmersamt".

– Besparingen sker ju samtidigt med ganska stora kostnadsökningar i samhället, studieförbunden får ju även pengar från kommuner och regioner, där ser det väldigt olika ut, lokalt kan det bli väldigt stora skillnader i hur mycket medel man får, säger han och fortsätter:

– I Stockholms innerstad märker man ju inte att studieförbunden finns, i ett område med mindre utbud blir det mer synligt.

Utbildningsminister Mats Persson (L) skriver i ett mejl till TT att "vi befinner oss i tuffa ekonomiska tider som kräver sina prioriteringar". Regeringen vill i stället satsa på folkhögskolor och på yrkesutbildningar som "skapar jobb".

Magnus Pejlert slår ett slag för "det livslånga lärandet".

– Jag är säker på att ett informellt lärande som studieförbunden står för också kan leda till erfarenheter som kan leda till riktiga jobb. Vi jobbar ju med människors välmående, det tycker ju vi är superviktigt, säger han.

Riksrevisionens kritik

I en debattartikel i Aftonbladet lyfter utbildningsministern också fram Riksrevisionens kritik mot studieförbunden för bristande kontroll av hur de statliga pengarna används, något som studieförbunden själva har tagit tag i. I höst har regeringen också skärpt kraven på hur anslagen ska redovisas och givit den pågående folkbildningsutredningen i uppdrag att se över ytterligare åtgärder.

Folkbildningsrådet har samtidigt beslutat att fördela nästa års anslag efter innehåll och kvalitet, och inte utifrån hur mycket pengar som gavs föregående år.

Lena Byström i Östersund är den första att välkomna noggrannare redovisning.

– Men att dra ner, det är bara att spika igen kistan! Ett studieförbund har redan lagt ner, men det kommer att bli fler – det är jag övertygad om. Det här slår inte lika hårt i storstadsregionerna. Men ute i glesbygden! Och vi har glesbygd i hela Sverige – inte bara i Norrland.