Tårframkallande om kärlek

Ordet själsfrände slängs frisk i amerikanska filmer. Det kopieras sedan till vår vardag också. Men få har turen att hitta en äkta själsfrände såsom Tage Danielsson och Hans Alfredsson gjorde. De fortsatte att vara bästa vänner tills Tage Danielsson gick bort 1985, och förmodligen därefter själsligen. Efteråt ekar Hasses ord från Tages begravning "min allra bästa vän". Ord är lätta att använda, de nyttjas obetänksamt. Titeln på Jane Magnussons dokumentär säger egentligen det mest väsentliga: "Hasse & Tage - En Kärlekshistoria". Tage och Hasse hade något mer än enbart en vänskap såsom sådana beskrivs i vanliga fall. De hade kärlek. Och Jane Magnusson breddar därmed bilden av kärlek.

Med vänskapen som fond gestaltar Magnusson även två män och en Sverige från en svunnen tid. Tesen är att Hasse och Tage var limmet som höll ihop folkhemmet. Att folkhemmet kraschade sönder 85-86 när både Danielsson och Palme gick bort. Visst är det då lätt att spegla 60-70-talets Sverige mot 2010-talets. När vi lever i en tid där ledarskribenter tävlar mot varandra om vilka inhumana förslag de kan lyfta för att chockera, kan vi enkelt drömma oss bort till en tid då humanism var en stor folkrörelse. En tid då solidaritet eller gemenskap om du så vill ansågs värdefullt. Eller en tid då miljökamp inte möttes av personangrepp. Dagens polarisering är i jämförelse enormt utmattande. Samtidigt påpekar Magnusson både via sin berättarröst och sina intervjuobjekt att herrarna levde i andra tider vilket gjorde deras röster mer slagkraftiga. En viktig komponent i berättelsen är att Hasse och Tage förändrade Sverige, och Tages bortgång också förändrade vårt land.

En del av komikerparets humor finns med i "Hasse & Tage - En Kärlekshistoria" men framförallt djup och svärta. Om hål och förluster inuti båda som skapade en kraftig allians mellan dem. Historierna om deras uppväxt och deras livsverk varvas med intervjuer med både familjemedlemmar, samarbetspartners och politiker från olika håll. Filmen vinner också mycket på att deras politiska kamp för mänskliga rättigheter får utrymme.

Jane Magnusson berör på djupet med sin dokumentär. Skildrar något så enkelt och monumentalt som äkta kärlek. Två pusselbitar som hittade varandra och gjorde varandra bättre. Som både var väldigt lika och olika som de själva beskrev. Hasse när han förklarar att deras värdegrund höll ihop dem och Tage som beskriver dem liksom mänskligheten i en jämförelse med vågor. Varje våg är unik och liknar ändå alla andra vågor.