”Röda stugor tåga vi förbi” sjöng vi i småskolan förr i tiden. Liksom ”Vi gå över daggstänkta berg” och andra traskvisor som påminde oss om folkhemmets marsch genom den vilda naturen – mot nya hägrande mål, byggda på skog och malm. Samt förstås modernäringen: Jordbruket!

När de sjunger i småskolan idag är det inte så mycket för att stimulera till deltagande i samhällets marsch mot hägrande framtidsmål. Utan det handlar mer om att stimulera den personliga utvecklingen, förmågan att verka socialt, lära sig språket, interagera med andra.

Att helt enkelt hitta sig själv.

Artikelbild

| Stig-Björn Ljunggren är en flitigt bokad föreläsare runt om i landet. Humor, folkliga vanor, sociala iakttagelser och vetenskap genomsyrar hans tal och texter.

Men oavsett vad och varför de sjunger kan vi så här års att samhället består av människor som trots allt är bönder.

Ty även om vi flyttat in till stan, trampar mer trottoar än skogsstig – och föder upp barn som inte vet vare sig skillnad på tall eller gran eller ens kan göra upp eld – så kan vi med en blick konstatera att vi ännu inte är helt urbana.

Vi är bondläppar, förklädda med Smartphone istället för kratta i handen. Vi är sprungna ur myllan, har vandrat genom skogar och röjt gläntor i terrängen för att odla och driva upp kreatur.

Se hur folk köper bostad för miljontals kronor – och så fort solen tittar fram ger de sig ut och börjar böka i jorden. Vi ska plantera! Se hur det växer!

Det är bra för potatisen med lite regn!

Några stora lägereldar är inte tillåtna i stan så därför startar vi grillen istället. Och irriterar de grannar som inte vill påminnas om sitt förflutna som skogsnomader.

Doften av grillat kött irriterar också veganer som tycker sig känna lukten av döda medvarelser. Allt fler upptäcker dock att det går att grilla vegetariskt också – det som bonden i oss vill ha är närheten till elden.

Den intensiva livräddande hettan som gör födan ätlig och håller rovdjuren borta.

Men hur ska vi då ha det? Ska vi fortsätta vara bönder, men i storstan?

Lösningen är, tror jag, en kombination av urban miljö där vi bor centralt, i ett hål i väggen, men samtidigt ser till att förflytta oss till andra platser som låter oss leva ut vårt bondska förflutna. Som ättlingar till drängar och pigor behöver vi dels ett anständigt boende, dels känna doften av mylla. Men inte nödvändigtvis samtidigt. Mer än vad en balkonglåda kan ge.

Det moderna byggprojektet är därför att som förr – förse svenskarna med något som liknar röda små stugor, men i flerbostadshusets form. Urbana bönder i höghus – det kommer att fortsätta vara den svenska modellen.