Kärlek och pengar. Jodå, människans drivkrafter har varit desamma i alla tider – liksom behovet att skratta åt mänskliga tillkortakommanden: girighet, dumslughet, snålhet och missförstånd. Om det påminns vi i Carlo Goldonis flitigt spelade "Två herrars tjänare", en förväxlingsfars i Commedia dell'arte-tradition.

I fonden finns återigen Rialtobron, men också två fina entréer med känsla av italiensk patina: en till värdshuset och en till Pantalones hus. Det är i stora drag den genomtänkta scenografi som finns och tar oss från den gamla Brunnssalongen i Söderköping till Venedig.

Här i romantikens stad står den vackra fröken Clarissa i begrepp att förlova sig med sin älskade Silvio. Men betjänten Truffaldino snubblar in och ställer allt på ända. Att Mattias Schönbeck kan göra komedi är ingen nyhet, men här briljerar arkeologen från Norrköping i rollen som den hungrige tjänaren som tar jobb hos två herrar samtidigt – för att tjäna en extra slant. Han ljuger, bluffar, slingrar sig och låtsas vara två personer i en. Men alla nödlögner skapar bara nya bekymmer. Dessutom söker de två herrarna han tjänar efter varandra, den ena visar sig snart inte heller vara en herre, utan en kvinna: Beatrice Rasponi, utklädd till man för att kunna leta efter sitt hjärtas stora kärlek: Florindo Aretusi från Turin. Ni hör själva – det är dubbelspel och bäddat för förväxlingar. Allt går så vilt till på piazzan att man nästan får ducka i stolsraderna. Här kommer vi nära och publiken dras in i spelet på effektivt ståupp-manér.

Artikelbild

Mats Huddén och Mattias Schönbeck som köpmannen Pantalone respektive den virrige tjänaren Truffaldino.

Såväl proffs som amatörer spelar ut ordentligt med stora gester och ger intensiv färg och must åt sina karaktärer. Exempelvis nytillskottet Lieze Broeders fångar på ett humoristiskt sätt den försmådda Clarissa surkartiga minspel.

Att några repliker stockar sig på något håll har man överseende med. Men Bo Höglund och Mats Huddén är som bekant rutinerade skådespelare, pensionerade efter många år på Östgötateatern. De har lyskraften kvar och ger en stabil grund i sina skojiga pappa-roller, där den ene är en girig affärsman och den andre en torr doktor som strösslar latinska fraser omkring sig. Trots att Mats Huddéns roll är betydande, har han ändå lyckats få till regin, där tempot är så där uppdrivet som en bra fars kräver.

Magicom avslutar verkligen sina år på Brunnssalongen med flaggan i topp. "Två herrars tjänare" är en rasande rolig, fartfylld och härligt publikfriande föreställning. Hoppas nu bara att publiken strömmar till. Det önskar man sannerligen gänget bakom den här lyckade finalföreställningen.